That beer I had for breakfast wasn't bad, so I'll have one more for dessert
Okej.. Har ni någon gång drömt om att ni ser er själv ifrån någon/några andras ögon? Det gjorde jag inatt. Jag vet inte om det jag drömde är sant, men det känns så, tyvärr. Det var svårt att fatta vilka som var vilka, men till slut förstod jag vem som var vem - när jag såg era föräldrar. Jag skulle göra vad som helst för att sluta drömma dom drömmar jag drömmer, allvarligt talat så är det skit jobbigt..Tre versioner av Sofia - det är helt sjukt att ni kan se mig så olika. Och samtidigt så skrämmande.
Jag hoppas inte att det var sant.
Tack!
Jag har fått två julklappar utav miss C och J. Johnny Cash live på Öståker, en tavla på James Dean. Samt Disney Pixar boxen - med långfilmer OCH kortfilmerna. Det är helt galet, och jag får bara dåligt samvete för att ni lägger så mycket pengar på mig. Men tack, tack, tack! Det var jättefina.. Nu vet jag vad jag ska göra ikväll och inatt - och i helgen. När jag inte orkar packa - och när inte jag och mor är osams.
Hade det bra igår också, det var lugnt.
Ha det bra.
(jag ska snart fixa bloggen ;)
"I was just trying to make the shit stop.."
"What's it like, Neverland?"
"One day I'll take you there"
Visst är det jobbigt när man inte kan skilja på dröm och verklighet? Jag har några ögonblick som jag inte vet om dom verkligen hänt, eller om jag drömt om, eller fantiserat om dom så ofta att jag till slut tror att dom blir sanna, kan ni känna igen er? Om inte - det är jävligt jobbigt! Jag kan se bilder framför mig, som ibland är så otroligt verkliga att jag börjar gråta. Jag kan fantisera ihop saker som gör att jag kan börja ogilla en människa som jag tidigare tyckt varit underbar. Jag kan fantisera ihop saker som gör att jag kan bli så himla avundsjuk/svartsjuk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Bilderna kan ettra sig fast på min näthinna och vägra att försvinna. Det spelar ingen roll vad jag gör - dom vägrar suddas ut.
Ibland känns det som om jag kan vara på två ställen samtidigt. Jag kan vara i ett rum och se två personer framför mig och vad dom gör, antingen gör det mig glad, ledsen eller förbannad. Oftast gör det mig ledsen eller förbannad.. Förstår ni någonting av vad jag skriver..?
Jag är på väg in i en jobbig period, den perioden där jag alltid måste ha folk omkring mig för att inte må dåligt. Det är en jobbig period, men den brukar gå över ganska fort. Jag börjar se dubbelt, och det är nog ett tecken på att jag ska gå och lägga mig och sova.
Everything has come undone
I tried to pull it apart and put it back together
No point in living in those adolescent dreams
Inspired by true events on movie screens
I am a one man wrecking machine
Jag börjar bli trött..
på att alla blir med barn hela tiden! Visst, det är väl roligt, men varför måste alla bli det precis samtidigt? När jag gled in på aftonbladet såg jag att tre nya kändisar kläckt nyheten om att dom väntar barn. Kul för dom, verkligen.Jag blir så trött.
Jag har förstått vad som var felet igår, så nu ritar jag i 3D.
Over and out.
Häng upp min bästa bild på Wall of Shame
Var på Ikea igår och provsatt soffan i mitt liv. Dessutom hittade jag en byrå som jag vill ha också. Sket snygg. + att jag måste köpa en tv bänk, men jag minns inte storleken på deras tv, så jag får vänta lite. måste till elverket denna veckan + ringa telia. shiet
Jag ska snart iväg till Skövde med ritningar. Då kan jag svänga in på maxi och kolla på mina kängor. Hoppas dom är lika fina i verkligheten som på bild - hoppas, hoppas.
You feelin' lucky, punk?
Måste till elverket nästa vecka också. Plus att jag borde ringa och språka med comhem. Vi får se.. Nu ska jag in till stan, med Johnny Cash i högtalarna.
god natt..
Jag har funderat
Sen finns det ju personer som jag tycker väldigt mycket om och alltid kommer att bry mig om. Sådana personer jag verkligen - verkligen bryr mig om. Jag hoppas ni vet vilka ni är, om inte så ber jag om ursäkt för att jag är så dålig på att visa vad jag känner.
Det är bara galet..
Idag ska jag till Skövde, det ska bli skönt att sova på bussen.
+/-
Jag var och kollade på lägenheten, och den var jätte bra.
Jag är bara jätte trött, och orkar ingenting, vill att det ska bli onsdag så att han kan tala om för mig hur jag tänker. Det brukar hjälpa för en stund.. suck
Kom ihåg mig då - Lars Winnerbäck
När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går att nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då
När du tagit första bästa tåg
och gör vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då
När vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en vinternatt igen
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar
O när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då
När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då
När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
Och sitter på ute serveringen där vi satt igen
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar
När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då
När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Nu ska jag gå och se färdigt på stulna år.
Hejdå..
På mitt golv bland skärvor och glas
Igår fick jag en fråga som jag verkligen inte kunde svara. Och nu när jag har tänkt på det någon dag, så har jag fortfarande inte kommit fram till någonting. Därför att det är så himla svårt att förstå. Jag kan verkligen inte tänka mig in i din situation och se mig ifrån dina ögon. Det är väl inte meningen heller, men.. Då skulle jag kanske förstå mer än vad jag gör just nu. "Vad pratade ni om då?" En av alla frågor jag egentligen inte hade något vettigt svar på. Jag satt där som en idiot och kände mig dum.
Jag vill inte se mig själv som ett offer, men det värsta är att jag får mig själv att framstå som ett. Det insåg jag igår. Det är verkligen inte meningen, det är mitt undermedvetna som spökar. Som alltid.
Idag ringde jag ett telefonsamtal till en främmande människa. Det tog tid att ta mod till mig att ringa, och sedan när jag hade lagt på blev jag så lättad att jag nästan började gråta. Det är helt sjukt hur jag reagerar så fort jag ska ringa till någon. Ni ska se mig minuterna innan, jag stirrar bara framför mig och fryser. Helt galet - men jag ringde och det är huvudsaken. Jag ska ringa till honom imorrn igen och boka tid.. Måste ringa till dom också, vi får se hur det blir efter helgen. Men har jag tur så kan jag flytta in i en egen lägenhet i början av januari. Majorsallén - gatan jag alltid har velat bo på, just för att namnet är så grymt snyggt.
Pratade med Anon om detta igår, och han är sjukt läskig. Han kan läsa mig som en öppen bok. Det är hemskt, men samtidigt är det så himla skönt att han förstår hur jag fungerar och tänker.. Han tänkte samma som jag, men jag ska klara av det.. jag ska slänga allt dåligt och bara försöka klara mig själv.
Oh, min överkropp har blivit mycket fastare, nu kan man se en skymt av mina revben. Nederdelen är det dock inte lika positivt med, måste ut och gå lite, bara röra på mig. Men det är ju så förbannat kallt!
mitt internet på mitt rum är helte sepe, så jag har gett upp det nu. jag orkar inte mer. jag är så trött och blir så förbannad att jag börjar gråta.. jag borde gå och lägga mig. nu!
förlåt
over and out
Jag vill att denna helgen ska vara som den alltid brukade vara.
Dagens: Karenina - Joakim Thåström
Kyss henne. Ha det inte som riktlinje. Ha det som regel.
Do not stand at my grave and weep; I am not there. I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning's hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry;
I am not there. I did not die.
(skit)
Could you understand the beauty of the beast?
Mitt internet har precis börjat bete sig som det borde göra, - med andra ord: för stunden fungerar det ganska bra. Man kan bli galen för mindre än så. Just nu strömmar This is my life med Sator ur mina högtalare. Det var länge sedan jag hörde den låten, och den är ganska bra.
Jag har försökt fixa med min blogg idag - på jobbet (orkade inte när jag kom hem, var helst slut). Och det blev inte så bra, var meningen att jag skulle göra en ny header - igen, men orkade som sagt inte. Det var meningen att jag skulle lägga mig innan tio idag, men eftersom jag somnade när jag kollade på tv förut så är jag inte trött.
Jag har bara varit skit trött hela dagen - höll på somna förut också. Det blev nätverksproblem med våra datorer så vi fick sluta tidigare eftersom vi inte fick röra datorerna. Jag åkte och simmade en kilometer. Det var okej.
Jippie, nu har jag härlig är jorden på hjärnan också.
Kan det inte vara onsdag idag? Då ska jag till Skövde och prata med Anon, det känns som om jag håller på att gå sönder. Men jag skadar mig inte längre. INte fysiskt i alla fall.
Åh, nu spelas Day-o med Harry Belafonte (som för övrigt har världens grymmaste efternamn). Nu ska jag stänga ner.
dagens låt: what i like about you - Ramones
hejdå
"I feel exactly those feelings, too. And that's why I keep them inside"
Jag säger till mig själv hela tiden att sluta hoppas, men ändå kan jag inte. Hjälp mig någon - ta bort det.
(2006) Det här kortet är taget förra sommaren. Just den dagen, den sommaren var allt ganska okej. Det var den sommaren som jag alltid snodde mina bröders kläder för att jag knappt hade några egna (svårt att tro idag). (2005) Det var den sommaren jag bara jobbade tre veckor av sommarlovet - på ett dagis, och det tyckte jag om. 2005 var min första sommar med körkort.
Jag var alltid pank, eftersom jag använde mitt studiebidrag och den lilla lönen jag fick till bensin för att skjutsa runt mig och mina vänner. Jag hade en bil, som inte startade när det var fuktigt ute, som inte värmen fungerade i, och som var svår att starta. En gång hade den varit klarröd, men nu skiftade den i ljust rosa. Den sommaren rasade motorn på den bilen, och jag har aldrig varit så förbannad och rädd på samma gång.
Tro det eller ej, men jag har tänkt väldigt mycket idag. Tänk om jag hade bytt skola i åttan, som jag funderade på att göra. Tänk om jag hade börjat i stan i stället, hade allting slutat annorlunda? Kanske.. men på ett sätt är jag väldigt glad att jag inte bytte. Under min tid på fornäng träffade jag dom bästa människorna som finns. Mina vänner var guld värda, och utan dom hade jag inte ens orkat gå ur sängen på mornarna. Men jag var blind redan då - om du hade sagt någonting hade jag kanske kunnat hjälpa dig.
Det är så dumt, jag minns inte alls mycket ifrån min barndom, och jag vet inte om jag har glömt det eller om jag helt enkelt inte vill minnas det. När Anon frågade mig hur jag hade varit i låg- och mellanstadiet fick jag nästan panik för att jag inte mindes. Jag vet att jag tyckte om träslöjd, att jag gick hos en talpedagog, att jag har fått hjälp med matten sedan jag var åtta, och att jag slog min "vän" på käften för att jag blev så arg på henne, och att jag och Linnéa hade väldigt roligt när vi räknade med enhetshuset (någon som minns?) och snodde sockerbitar ifrån Eva Cardell.
Skit samma!
Idag har jag haft ont i ryggen större delen av dagen. Varje gång jag har ont i ryggen så tänker jag automatiskt på pappas sjukdom. Bechterews sjukdom, en ryggsjukdom. Pappa har haft den så länge jag kan minnas. Risken är inte så jätte stor att jag får den. 1 av 10 personer som har en sjuk förälder drabbas, och det är mest killar, men man kan ändå inte låta bli att oroa sig lite. Pappa fick den när han var 26, lika gammal som min bror är nu.
Här sitter jag och klagar, och tänker tillbaka medan det finns människor som svälter och inte har någonstans att bo. Jag vill så himla gärna hjälpa till, och göra någonting bra. Jag skulle kunna skaffa tio fadderbarn till om det inte var för att det kostar pengar. Allt kostar pengar, och jag hatar att det är så..
Jag ska lägga mig och läsa nu. Jag vet inte ens om jag är trött, och känner inte för att sova, men vill heller inte vara vaken.
What a tale my thoughts could tell.
den 1 december
Dagens sanning.
Jag ska inte alltid utgå ifrån att man vill mig illa.
Dagens - Sofia - sanning
Varje dag kommer jag på någontin nytt om mig själv. Är det bra eller dålig? Det betyder väl att jag verkligen inte har den blekaste aning om vem jag är egentligen, eller hur? Det spelar egentligen ingen roll.
I alla fall.. Jag tror att jag är väldigt svår att leva med. Det slog mig idag.. Och jag ber verkligen om ursäkt för det. Jag är ganska krävande, och inte alls duktig. Jag kan inte laga mat, jag kan inte städa och jag kan inte tvätta. Jag är inte allmänbildad och typ det enda jag kan någonting om är film och tv serier eller helt ovärda saker som att Hitler var vegetarian och att Oscar Wilde var homosexuell - helt ovärt egentligen, men någon ska väl veta det också.
Jag ska inte tänka mer om det här, jag ska se klart på Studio 60, sen ska jag läsa tills jag inte kan ha ögonen öppna.
Jag tror inte jag kommer att klara av att bo i en etta. Jag kommer att känna mig så grymt instängd, men det är nog bara så det känns nu. Det blir bättre i höst när jag väl flyttar dit. Jag hoppas att det blir bra och att jag kommer att trivas. Jag ser fram emot det på något sätt, det ska bli kul.
Det är bara ett namn..
Om jag får lust att byta efternamn kan jag ta något av dom här..
Snacka om att man blir sugen att byta bort Bengtsson.
Jag är ingen soldat
Jag vill att det ska vara torsdag idag..
Ingen borde få tänka så här om sig själv. Ingen borde få göra så här mot sig själv. Jag är dum, dum, dum.
Men, jag får skylla mig själv som tillåter mig själv att tänka någonting över huvud taget. Jag kan stänga av det på dagen, och bara vara - men på kvällarna blir det jobbigare.
Speciellt när jag är bland människor.
Förlåt för att ni kände er dåliga ikväll, och förlåt för att jag inte kan vara den ni behöver.
A,
Tack för att du blev så glad när du såg mig, och att du gav mig en kram. Du såg ut att må så himla bra, och jag är så himla glad för din skull - det hoppas jag att du förstår. Du har räddat mig så många gånger..
Jag vill ha din ryggrad här.
Jag sitter här, men mitt huvud och min kropp vill vara någon helt annanstans. Jag måste sluta tänka..
"jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så."
"Newbie! You never promise a patient that they're gonna be fine!"
I morse gick det i alla fall att gå upp ordentligt. Det är bara för att det är Fredag. Jag är bara allmänt äcklad och förvirrad. Som vanligt har jag tusen saker i huvudet, och jag klarar inte av att skingra dom. Igår var jag i Skövde hos Anon. Det gick bra, jag tror att han börjar förstå sig på mig, sakta men säkert, och det känns ganska bra på något sätt. Igår insåg jag något jag egentligen insett för länge sedan. Jag har sjukt svårt att lita på människor. Jag har någon slags inbyggd spärr i huvudet, som gör att när folk säger snälla saker till mig så har jag svårt att lita på att ni verkligen menar det, och att ni inte säger det för att vara snälla.
Vi pratade mycket om döden, och om hur allting var för två år sedan, och det gick bra..
På bussen hem så satt det en irländare framför mig, och har inte dom världens finaste dialekt så vet jag inte vilka som har det! Han satt och pratade i telefon i säkert tio minuter och jag bara njöt av varje minut. Fast han använde väldigt mycket slanguttryck, så jag förstod inte, men GUD vad härligt det var att lyssna på! Tyvärr gick han av i Skara. Så jag fick återgå till att lyssna på min sandisk, där det bara fanns Lars Winnerbäck och en massa blandad irländsk musik. Jag skulle ta bort Sonic Syndicate ifrån min Sandisk, men då försvann det 200 andra låtar samtidigt (hur det nu kunde göra det - det är något fel på min sandisk), så då fick jag nöja mig med Winnerbäck och Flogging Molly, Dropkick Murphys, The Poughs, The Dubliners, Great Big Sea mfl.
Nrä jag kom hem fick jag panik igen. Satte mig ner och såg på Scrubs i två timmar. Nu väntar jag på säsong sex.. Dr. Cox är typ mannen i mitt liv.
Jag måste sluta vara så himla envis!
Var jag lycklig då?
Mamma frågar mig ibland om jag är lycklig. Jag brukar alltid svara nej. Men är det verkligen sant? Att jag inte är lycklig, alltså. Jag kanske är lycklig nu, utan att förstå det. Kanske kommer jag att se tillbaka på mitt liv - om jag nu blir gammal - och tänka att det här var min lyckligaste tid i livet? Ärligt talat hoppas jag inte det. Herregud, nu låter det som att jag aldrig varit lycklig, men det har jag. Och det hoppas jag att ni har märkt, har ni inte det, så har jag misslyckats.
Jag har funderat mycket på vad order 'Lycka' egentligen betyder. Jag har inte kommit fram till någonting bra. Är lycka att sitta på en stol och kunna gunga med benen? Eller är det att vakna upp bredvid någon man tycker om? Jag vet inte. Vilken är min personliga lycka?
Jag tror faktiskt att jag vet vilken min personliga lycka är just nu. Men det tänker jag inte berätta. Det håller jag för mig själv, och blir det som jag hoppats kommer någon mer också att märka den.
Livrädd, med stil
hjälp mig att stå ut med mig själv.
