You're the only one who really knew me at all How can you just walk away from me, when all I can do is watch you leave
En känsla av tomhet fyllde just min kropp.
blir man automatiskt snyggare med en gitarr i knät?
Jag tror fan det..
I want to feel passion, I want to feel pain. I want to weep at the sound of your name. Come make me laugh, come make me cry... just make me feel alive.
39 days to go
.Satan knows you're a poser.
Tokio Hotel – Laß Uns Hier Raus
how do you do it, you're my heroine.
you gave me butterflies
ibland undrar jag om jag är den enda som.. shit. Jag hade verkligen en skitbra grej att skriva, och som jag verkligen ville ha feedback på. Men nu har jag glömt bort det. Så typiskt, när jag äntligen kommer på något att skriva om.Men nu kom jag på en annan grej som jag tänkt på. Jag undrar verkligen om det är någon som följer mig och allt jag gör. Jag har några personer som jag följt under flera års tid och när jag tänker efter på det så är det lite läskigt. Jag vet så mycket mer av dom personerna genom deras hemsidor och bloggar, medan de inte har en aning om att jag ens exsisterar. Sådana tankar kan få mig att få lite panik på bloggen.
Jag har börjat bli jätte paranoid nu. Jag börjar tro att alla vill åt mig. Att alla som tar kontakt med mig eller pratar med mig har någon baktanke med det. Till och med mina vänner som jag känt sedan jag var liten. Jag kände så senast jag träffade dom, och jag gillar inte den personen jag är tillsammans med dom. Dom märker inte av det, men det är min insida som förändras och rösten i mitt huvud väger så himla tungt att det ibland känns som att det faller av och ramlar ner på golvet. Jag är verkligen en störd människa, och jag har så många psykiska problem och hinder. Ett studiebesök i mitt huvud och ni skulle själva bli helt knäppa och konstiga. Och det är inte bara något jag säger. Tro det eller ej, så är jag på väldigt bra humör just nu, och inga hjärnspöken skriker på mig i skrivande stund. Det är tyst och skönt. Jag tror att det var det i sista stycket jag skulle skriva om ifrån början. Och nu har jag gjort det. Åsikter? Nah. Orkat läsa igenom det? Eloge till dig. Och en massa salmiakbalkar. Och en kaka. En mandelkubb. Natt.
Jag är okej. Mer än okej. Jag är riktigt bra.
Tokio Hotel – Heilig
Would you hold it against me?
It’s getting harder to pretend And I’m not coming back around again
"I became insane, with long intervals of horrible sanity"
- Edgar Allan Poe
I'm gonna buy me a black lipstick.
Your lipstick stains On the front lobe of my left side brains I knew I wouldn't forget you And so I went and let you blow my mind
Har suttit och lyssnat på tyska schlagerhits den senaste timmen. Fråga mig inte varför. Jag har insett att jag vill ha ett svart läppstift, och jag bör verkligen köpa ett. Vill du se bilden ovan i större format så klicka bara på bilden.
I've been listening to german pophits for an hour now. Don't ask me why. I blame Ein bißchen Frieden. I've realized that I want a black lipstick, and I should really buy one. If you wanna see the pic above in it's original size, just click on the picture.
I've been listening to german pophits for an hour now. Don't ask me why. I blame Ein bißchen Frieden. I've realized that I want a black lipstick, and I should really buy one. If you wanna see the pic above in it's original size, just click on the picture.
Somehow our devils are never quite what we expect when we meet them face to face.
Bilden ovan fotade min vän Anna för två år sedan. Hon fick mig att känna mig snygg för en dag, och det är det få som lyckas med. Som så många den senaste månaden konstaterar jag åter igen att tiden går så himla fort. Alldeles för fort för min smak. Jag känner mig otroligt stressad. I skrivande stund försöker jag därför att lugna ner mig. Intala mig en massa klyschor och andas. Som normala människor.
Inhale. Exhale.
I hate that you trust me so much. I just don’t deserve it.
All the sadness you carried inside.. You never showed that it was easy to hide... You tell your stories and all your sorrow.. You take the stage like there was no tomorrow.
Love of mine some day you will die But I'll be close behind I'll follow you into the dark
No blinding light or tunnels to gates of white Just our hands clasped so tight Waiting for
the hint of a spark If heaven and hell decide That they both are satisfied Illuminate the
no's on their vacancy signs If there's no one beside you When your soul embarks Then
I'll follow you into the dark In Catholic school as vicious as Roman rule I got my
knuckles brusied by a lady in black And I held my toungue as she told me "Son fear is
the heart of love" So I never went back If heaven and hell decide That they both are
satisfied Illuminate the no's on their vacancy signs If there's no one beside you Then
your soul embarks Then I'll follow you into the dark You and me have seen everything
to see From Bangkok to Calgary And the soles of your shoes are all worn down The time
for sleep is now It's nothing to cry about Cause we'll hold each other soon The blackest
of rooms If heaven and hell decide That they both are satisfied Illuminate the no's on
their vacancy signs If there's no one beside you When your soul embarksThen I'll follow you into the dark
alla skuggor längs vägarna är människor jag mött
you don't have to learn how to control your thoughts. you just have to stop letting them control you.
Dancing with the stars
Hallo Raumschiffkapitän Hallo ham Sie das gesehen
When dying in your sleep, does that mean your dream will go on forever? What if you have a nightmare? Will you be forever desolate in your own personal hell?
What you need to know about the past is that no matter what has happened, it has all worked together to bring you to this very moment. And this is the moment you can choose to make everything new. Right now.
Now I know I'm being used. That's okay man cause I like the abuse I know she's playing with me. That's okay cause I got no self esteem
You're the only one who will see the truth behind the scars. I could tell my story to a thousand people, but you'd be the only one to understand it.
Vad vill du säga när allting är sagt vad vill du känna när någon tagit din makt du vill att jag ska sjunga men bara om sånt som hör till sitt men ska jag sjunga då ska det finnas tid att sjunga fritt Vem vill du spela när du lagt alla kort hur vill du leva när tiden går för fort du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mitt men ska jag känna då ska det finnas tid att känna fritt Hur ska du veta om ingen lärt dig hur hur ska du våga chansa du som aldrig haft nån tur du vill att jag ska älska med nån som bara älskar sitt men ska jag älska då ska det finnas tid att älska fritt Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt men ska jag falla då ska det finnas tid att falla fritt
Melissa Horn – Falla fritt
Melissa Horn – Falla fritt
fangirl moment
mitt hår är fint idag.
Jag känner mig som en fjortonåring som bara sitter och skriker framför datorn så fort något nytt kommer upp. Jag skriker inte, eftersom jag sitter på jobbet, men hade jag kunnat med det hade jag garanterat gjort det. Twitter, mina vänner, det är där det händer. Uppdatering efter uppdatering och jag ser att hela min 'wall' är full av TH relaterade inlägg. Och jag ogillar att det är så. Att jag inte kan vara en civiliserad människa och bara uppdatera min twitter när det är något som jag verkligen vill förmedla. Men jag skyller helt iskallt på att jag aldrig haft någon sådan här period tidigare och därför känns det så overkligt och ovant.
Jag har aldrig haft planscher på väggarna, eller tidningsklipp eller liknande sparat i högar. Jag har aldrig suttit timtals framför forum för att diskutera det senaste. Att säga att jag aldrig varit en sådan person som aldrig har suttit timmar framför datorn för att hitta just den bilden är att ljuga. Johnny Depp (och Buffy) är väl det närmaste jag kan komma att vara besatt av. När det var som 'värsta' hade jag 3000 bilder på datorn. Nu har jag knappt 10. Istället har jag lite för många bilder på Tokio Hotel.
Jag har tappat meningen med detta inlägget. Men jag kände att det var på väg i fel riktning, så jag slutar här. Jag överanalyserar saker igen. Sluta med det.
Nu ska jag gå och käka en banan för att försöka få tillbaka pulsen igen.
Jag har aldrig haft planscher på väggarna, eller tidningsklipp eller liknande sparat i högar. Jag har aldrig suttit timtals framför forum för att diskutera det senaste. Att säga att jag aldrig varit en sådan person som aldrig har suttit timmar framför datorn för att hitta just den bilden är att ljuga. Johnny Depp (och Buffy) är väl det närmaste jag kan komma att vara besatt av. När det var som 'värsta' hade jag 3000 bilder på datorn. Nu har jag knappt 10. Istället har jag lite för många bilder på Tokio Hotel.
Jag har tappat meningen med detta inlägget. Men jag kände att det var på väg i fel riktning, så jag slutar här. Jag överanalyserar saker igen. Sluta med det.
Nu ska jag gå och käka en banan för att försöka få tillbaka pulsen igen.