sofiabengtsson

Mamma frågar mig ibland om jag är lycklig. Jag brukar alltid svara nej. Men är det verkligen sant? Att jag inte är lycklig, alltså. Jag kanske är lycklig nu, utan att förstå det. Kanske kommer jag att se tillbaka på mitt liv - om jag nu blir gammal - och tänka att det här var min lyckligaste tid i livet? Ärligt talat hoppas jag inte det. Herregud, nu låter det som att jag aldrig varit lycklig, men det har jag. Och det hoppas jag att ni har märkt, har ni inte det, så har jag misslyckats.

Jag har funderat mycket på vad order 'Lycka' egentligen betyder. Jag har inte kommit fram till någonting bra. Är lycka att sitta på en stol och kunna gunga med benen? Eller är det att vakna upp bredvid någon man tycker om? Jag vet inte. Vilken är min personliga lycka?

Jag tror faktiskt att jag vet vilken min personliga lycka är just nu. Men det tänker jag inte berätta. Det håller jag för mig själv, och blir det som jag hoppats kommer någon mer också att märka den.