keep on dancing 'til the world ends
I've always loved the way Bill pronounce unbelieveable.
silly boys.
De senaste veckorna så har det känts som att mina känslor för Tokio Hotel har svalnat. Numera lyssnar jag inte på dom jätte ofta, men det blir så klart ändå flera gånger i veckan. Men ja, jag trodde att mina känslor svalnat lite, att jag inte skulle bli lika upprymd om jag såg ett klipp med dom eller hörde deras låt på radion. Så fel jag hade, tack och lov. I veckan när vi lunchade så spelades World behind my wall, och jag förvandlades till tjejen som stod längst fram på konserterna och fylldes med en varm och underbar känsla. Ett fånigt leende spreds över mina läppar, och när jag förklarade varför det leendet placerats där så fick jag menande leenden tillbaka. Jag vet att jag är lite töntig när det kommer till Tokio Hotel, men jag kan inte hjälpa det.
we are radio hysteria
Jag tog mig tiden att kolla på en av deras senaste intervjuer. Och jag saknar verkligen deras tyska intervjuer, det var så roligt att höra dom köra en intervju på tyska. I klippet så spelades en filmsekvens ifrån An deiner seite, och jag fick verkligen gåshud och blev tårögd. Så underbar låt och så underbara känslor som den ger. Jag är så glad och tacksam över att de fortfarande ger mig dom känslorna, känslorna av genuin och äkta lycka.InRock Magazine
My new favourite pic of the band. Love it.
Jag vet inte riktigt vem jag skulle vara utan er. Det handlar så himla mycket mer än om deras musik. Allting runtomkring. Alla nya människor man lär känna och tycka om tack vare dessa fyra människor. En andra och tredje familj på något sätt. Det är helt sjukt när man tänker efter. Men jag är så himla tacksam för varje sekund.
happy birthday!
und hält dich das aus nicht zurück
dann spring ich für dich
bill gif x 3
♥ ♥ ♥
A REALLY good morning!
Gud vad jag vill ha en sådan väst!!
hello
hotness overload.
humanoid city
1-5 mars 2010
Det är nästan otäckt hur en känsla kan sätta sig så hårt i ryggmärgen. Det har redan gått ett år sedan veckan då jag frös så mycket så att det inte fanns en del av min kropp som inte var blåfärgad, då man försökte sova men inte kunde för att man skakade så mycket. Ett år sedan jag kände kravallstaketet trycka mot mina revben. Ett år sedan jag förvånade mig själv av att skrika mig hes när lokalen släcktes för första gången. Att nästan börja gråta när jag såg dom komma upp på scen, och få se dom i verkligheten för första gången. Att tappa andan och bara stirra på Bill när 'ägget' öppnades.
Ett år sedan jag fick vatten kastat på mig, sedan jag för jäves räckte fram händerna efter en trumpinne som hoppade ur mina händer, sedan man stirrade på killarna på scenen, i hopp om att deras blickar skulle fastna på just dig i några få sekunder.
Att gråta tillsammans med sina vänner under De sista låtarna, känna den hemska tomheten som oundvikligen smög sig på och klängde sig fast vid ens kropp. De känslorna kommer finnas kvar länge. Och det är det här som är äkta riktig kärlek för mig. Kärlek som kommer att finnas kvar i mig så länge jag lever.
1 mars.
4 mars.
5 mars.
Magiskt.
Hold on and breathe.
Bills hairstyle.
Vilken är er favorit?/Your favourite?
Själv har jag alltid varit väldigt svag för hans frisyr under Rette mich perioden. Och hans nuvarande är också äckligt snygg.
Humanoid City Tour
Den 22 februari 2010 gick den första konserten på Tokio Hotels Humanoid City Tour av stapeln i Luxemburg. Det pirrar i kroppen bara jag tänker på det.
♥
♥
eh..
hello...
Mörrn.
älskar, älskar, älskar Bills kläder på nedersta bilderna! sorry att det blir en massa LQ bilder hela tiden, men jag måste bara ha dom. Så heta. Mums. Deras framträdande var också superbra, även om Bills byxor (?) inte var helt okej.. men ändå - GOD MORGON!
Boo
Min första tanke var WTF? Men ju mer jag kollar på denna bilden desto mer gillar jag hans mössa. Eller ja 'gilla' är ett starkt ord. Men har är förbannat söt i den. Eller är det bara för att det är Bill? Ja, jag tror det. Och jag hatar Toms mössa, vill bara bränna den.
Dark Side of The Sun booklet
Jag gillar denna mycket bättre än Best of bookleten. Denna finns i alla fall att köpa i Japan. Jag vill ha en. Den är så sjukt snygg. Färgerna, temat, bilderna, texterna, allt är mycket snyggare.
En sak jag reagerar på är att varken Georg eller Gustav står med som co-producers, bara Bill och Tom. Men så var det väl på Humanoid skivan också om jag inte minns fel?
Vad tycker ni om bookleten?