What makes you different, makes you beautiful.

When I turn jet black and you show off your light I live to let you shine

Istället för att gräva ner mig och bara tycka synd om mig själv så skakade jag av mig det. Intalade mig själv att det inte är mig det är fel på. Istället för att falla så sträckte jag på mig och reste huvudet högt. Jag har lärt mig att sortera mina känslor och mina tankar. Samtidigt som jag är otroligt stolt över vad som kan ses som en skitsak, så är jag samtidigt ganska rädd. Eller nej. Nervös.

Jag tror på det som J.K Rowling skrivit:

"Numbing the pain for a while will make it worse when you finally feel it"

Och jag vet att jag i längden inte hanterar det bra, men just nu fungerar det för mig. Även om det inte kräver så mycket för att jag ska börja om ifrån början, så är jag ändå villig att försöka. Varenda dag, varenda timme, minut och sekund.

Vad är då mitt problem? Jag tror egentligen inte att jag har något. Det är bara det att jag inte lärt mig att leva med mig själv. Jag har inte lärt mig att trivas med det som är jag.

Just because we don’t say certain things, doesn’t mean we don’t feel them.

Jag har börjat välja mina ord så himla noga. Jag begränsar mig ännu mer än vad jag redan gjort, och jag tror att det tär på mig mer än vad jag vill erkänna.

Nojan, paranoian och tvångstankarna är ganska starka. När jag går på stan kan jag inte vara utan musik. Går jag ensam måste jag ha musik. Den får mig att inte tänka, slappna av och inte jaga upp mig och hetsa mig till något jag egentligen inte vill. Jag orkar inte längre förklara det för någon som jag vet inte kommer att förstå.

Ibland måste man bara skriva av sig, och det är det jag gjort nu.

No matter what you think, I'll always be around


Inhale. Exhale.



Jag har kommit till det stadiet igen då jag inte vill somna, för att jag inte vill vakna upp. Jag fick en uppenbarelse i fredags efter att jag träffat mina vänner och C följde mig till bussen. Vi började prata, och jag blev så himla arg. Jag blev arg, besviken och så fruktansvärt irriterad. Inte på henne, utan på mig själv. När hon gjorde en ansats till att ta de steg emot mig som var emellan oss för att ge mig en kram så fällde jag upp min skyddmur. Precis som jag alltid gör. Men jag visste att om hon skulle kramat om mig, så skulle jag slått henne. Och den känslan skrämde mig. Det sa jag till henne också. Och jag såg på henne att hon hade tårar i ögonen. Och det jobbigaste var att jag visste att det var jag som var orsaken till dom.

När jag får ett nervsammanbrott så måste man bara låta det gå över, för det är svårt att lugna ner mig. Och jag har svårt för att kontrollera min kropp och mina tankar och jag säger saker som jag inte borde säga. Eller som jag egentligen borde få ur mig, men inte i det tillståndet, för då säger jag för mycket. Jag skrämmer mig själv, och det gör det hela bara ännu värre.

Jag undrar så vart denna ilska jag känner inom mig kommer ifrån. Det är ilskan som gör att jag stör mig på allt. Det är också ilskan som gör mig så arg att jag inte kan, eller vill somna eller känna någonting.

Jag vet inte vad jag förväntar mig att folk ska göra, för alla som kommer nära mig stöter jag bort. Jag känner mig så fruktansvärt vilsen. När jag skriver brukar det bli bättre, men jag känner att det inte blir det nu, så jag slutar.

The best way out is always through.


det känns som att jag håller på att kvävas. Just nu är jag så jävla rädd för mig själv och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det som bubblar inom mig. Varje gång jag får frågan om hur jag tänkt mig framtiden får jag hjärtklappning. Jag vet vad jag vill, men jag vill inte berätta om det, för då känns det som att det inte kommer att genomföras. Allt jag planerar blir aldrig av när jag berättar om dom. Jag är livrädd, verkligen livrädd. Fan.

a glass of water longing for the ocean



hjärnspöken


Jag är en spontan människa. Det inbillar jag mig i alla fall att jag är. Det jobbiga är att jag aldrig kan bestämma mig för när det kommer till någonting stort. Jag lyssnar alldeles för mycket på vad folk i min omgivning säger, och det som folk har försökt bestämma åt mig under hela min uppväxt sitter djupare än vad jag själv trodde. Jag hör deras röster i huvudet varje gång jag hittar någonting som jag skulle vilja göra.

Och det är därför jag inte vill berätta om vad jag planerar. Jag vill inte göra folk besvikna och jag vill inte se deras miner. Jag vill inte se 'detta kommer du aldrig klara' minen som jag sett så himla många gånger. Jag ser min spegelbild i deras ögon, ser mitt förvirrade ansikte och inser att den enda som egentligen håller mig tillbaka, är ju jag själv. Och om inte jag tror på det jag gör, vem ska då göra det?

Jag försöker hitta något som jag verkligen vill ge 110% för. Och det trodde jag att jag gjort. Men det känns så långt bort att jag börjat se mig om efter andra saker, och hittat ytterligare saker som jag också vill göra. Men hur ska jag hinna och hur ska jag ha råd?

Det gör ont i mig just nu. Så fruktansvärt jävla ont. Och den personen som förstår sig på mig, hör inte av sig när jag försöker få tag i honom. Vet inte vilket som gör mest ont egentligen.

Jag känner mig alltid så himla vilsen och jag kan inte låta bli att undra när jag ska hitta hem.


"Du har alltid haft en orolig själ, Sofia"
Lita Ford & Ozzy Osborne – Close My Eyes Forever
Alphaville – Forever Young
Sonic Syndicate – Denied
Donkeyboy – Ambitions
Disturbed – Voices



Frustrerad..

över att bo ute i ingenstans. Det finns inget här för mig.
jag vet inte om jag ska gråta eller skrika.

just nu är jag arg. riktigt arg. och min huvudvärk hjälper inte nämnvärt.
helvete.

Spread out the oil, the gasoline


Jag hatar oss för att vi drog ner varandra djupare än vad som var nödvändigt.
Du har satt djupa sår i min själ, och det försvårar mitt sätt att tänka annorlunda.
Ibland måste man ta sig i kragen och bryta kontakten med personer som bara får en att må skit.
Efter två år bestämde jag mig för att göra just det.

Jag ogillar dig.

Jag behöver dig fortfarande inte.

Lämna mig ifred.


Hmm..

hatar att få reda på saker via facebook. Säg det direkt till mig istället för att gå omvägar och undvika mig. Det håller inte i längden.

She put that bottle to her head and pulled the trigger And finally drank away his memory


Usch. Just nu ligger en tyngd över mitt hjärta. Jag har lite svårt att andas, och samtidigt som jag känner att jag inte får någon luft så försöker jag att behålla lugnet och koncentrera mig på andningen.

Jag har ångest. Ångest som fan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det var länge sedan det var så här och just nu är jag rädd. Fruktansvärt jävla rädd.


Maj 12, 2010

I natt var det en sådan natt igen. jag kunde inte somna. Jag låg bara och vred mig och till slut gick jag ut och satte mig och frös på balkongen med Rammsteins senaste skiva, Liebe ist für alles da i öronen. Jag somnade och vaknade igen. Det är helt otroligt hur lång en natt kan kännas. Jag missade så klart att min lillebror ringde runt tjugo över två. Han klarade av ett test som han var väldigt nervös för, och som jag försökte peppa honom inför. Han är nu en certifierad bartender. Jag är så stolt över honom!

Just nu sitter jag mest och försöker att hålla ögonen öppna. Men - solen skiner idag också och jag slutar runt lunch. Då ska jag möta upp Andreas och Nadia och på min begäran så ska vi sätta oss ner och äta glass någonstans vid vattnet. Jag har ingen aning om vart min kamera är, jag hade tänkt ta bilder. Den är troligtvis i jönköping..

Mina ögon rinner

Jag sov så fruktansvärt dåligt så mina ögon rinner. Det ser ut som att jag sitter och gråter. Jag drömde att några i min närhet dog (inget ovanligt i sig) men det var så äckligt verkligt, och när jag kände ett par händer runt min egna hals så vaknade jag och kippade efter andan och grät.

Hittade detta på wikipedia:
Mara
kallades åtminstone förr en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet, som uppkommer i sömnen. Den medför ofta ett häftigt uppvaknande med ängslan och oro. Orsakerna kan vara många, ibland allvarliga, såsom hjärtsjukdomar, matsmältningsrubbningar, men ibland kan symptomet vara rent stressrelaterat och sågs t ex förr som ett uttryck för det man kallade neurasteni.)


. photo

Jag har väl egentligen inte sömnproblem, för jag vaknar inte så ofta längre, men jag känner mig inte utvilad när jag väl vaknar och går upp.

Jag har som sagt haft återkommande mardrömmar sedan jag var femton, och har många gånger fått förklarat för mig vad mina drömmar kan betyda, men det hjälper mig inte att bli av med dom..

Jag hittade en sida på nätet som beskrev vad som kan ligga bakom mardrömmar..

Faktorer som ligger bakom mardrömmar

  • Vissa sjukdomar, som feber, eller mediciner kan trigga en mardröm.
  • Traumatiska händelser som skada, dödsfall i familjen, att bli utsatt för våldsbrott etc. är också en vanlig bakomliggande orsak.
  • Oro och farhågor eller stress är vanliga orsaker till mardrömmar.
  • Sigmund Freud hävdade att vi drömmer om de saker vårt undermedvetna fruktar eller åtrår, därför kan mardrömmarna och ångestdrömmar vara det undermedvetna som bubblar.
  • Vätskebrist kan också få igång mardrömmar, eller obehagliga drömmar på samma sätt som en uttorkad människa lider av obehagliga hallucinationer. Alkohol kan också orsaka mardrömmar, förmodligen för att det leder till just vätskebrist.

Hur botar man mardrömmar?

Det första steget är alltid att finna den underliggande orsaken till mardrömmarna. Har du börjat med en ny medicin, har det hänt något livsomvälvande i ditt liv som ett nytt jobb eller en flytt, är du stressad eller orolig för någonting som ligger i framtiden? Ofta räcker det att man identifierar källan till mardrömmarna för att de ska försvinna. I mer extrema fall finns det hjälp att få, som till exempel kognitiv terapi.


Vi ses i nangijala!

Jag visste det. Jag har varit så himla glad idag. Verkligen på riktigt. Jag har hoppat runt, dansat och sjungit. Jag har varit jätte, jätte glad - fram tills nu, när pappa ringde och sa att hans morbror är död. Han som jag berättade om för ett tag sedan. Han som jag växt upp med och som jag tyckte så himla mycket om. Jag höll tillbaka tårarna tills pappa la på, och då kom allting. Tårarna bara rinner och jag vet inte vad jag ska göra. Kan inte någon komma och krama mig och säga  att allting ska bli bra?

Han dog vid sju och hans syster satt med honom hela tiden. Läkaren hade tydligen sagt att han hade blivit mycket lugnare av att hon var där. Just nu vill jag bara åka hem till mamma och pappa och vänta på att hans syster ska ringa så att jag får veta allting som jag egentligen inte vill veta.

Jag vet att han inte ville att vi skulle se honom så dålig. Sist jag såg honom var han jätte smal och blek, inte alls samma person jag kommer ihåg. Den personen ska jag ta bort, och istället komma ihåg den personen som jag vet att han ville att jag skulle komma ihåg. Den som alltid sken upp när han såg mig, som alltid kramade mig och höll om mig när jag var ledsen, som alltid tog emot mig med öppna armar om jag ville komma och hälsa på eller sova över hos honom.

Han har inte ont mera, och jag vet att han är på ett bra ställe. Jag kommer att sakna honom så fruktansvärt mycket och nu ska jag tillåta mig själv att gråta, för det gör jag alldeles för sällan. Det är väl okej?

Imorrn kommer jag att vara mig själv igen. vi hörs då.

Bengt, vi ses i nangijala ♥
The Rolling Stones – Wild Horses

Lite tungt just nu..

När jag kom hem fick jag reda på att en nära släkting till mig, som jag växt upp med och brevväxlat med större delen av min barndom ligger inne på hospice.

Det som gör mest ont är att han är så förbannat envis. Jag får inte komma och hälsa på honom. Han vill inte träffa någon alls. Det gör ont att jag vet att han ligger där alldeles ensam utan någon hos sig. Det gör ont att vi måste bli uppringda av sjukvårdspersonal för att veta hur han mår.

Just nu känner jag mig fruktansvärt hjälplös.

Storebror

Det gör ont i mig att han behöver mig och jag inte kan vara där med honom.
Han är en av de bättre delarna hos mig ♥

...

jag är så arg och ledsen just nu.. jag är så kass så jag vet inte vart jag ska ta vägen.............. blääää

Mitt huvud skriker

jag återkommer när jag kan urskilja några av mina tankar.
take care.

Nightmare before christmas

Vaknade precis upp ifrån en mardröm. Jag vaknade och slog huvudet i väggen när jag försökte ta mig upp i sittande ställning. Usch, usch. Men nu känns det ändå lite bättre igen. Jag sitter och lyssnar på Tokio Hotel och All American Rejects och har på Nightmare before christmas i bakgrunden. Jag behöver ljud och rörelse just nu. Om några minuter kan jag somna igen.

my dearest friend, if you don't mind. i'd like to join you by your side.

...

hade jag kunnat hade jag sovit i flera dagar.

jag är inte trött.

det är bara det att jag inte vill vakna.

Usch och blä

en sådan där obehaglig känsla kröp precis på mig. jag måste härifrån. varför vill du vara med mig. alla bara ljuger. sådana tankar. Jag ska dricka ett glas vatten, gå ut och ta ett djupt andetag, och sedan värma upp mina fötter igen.

älskling du får önska vad du vill, för vi ska till ett annat land.


Imperiet – Saker Som Hon Gör

Det som allt som alltid finns i bakhuvudet är Musik. Film. Skribent. Design och frihet.

När ska jag ta tag i mina drömmar om jag inte gör det nu? Varför skjuter jag upp saker som jag verkligen vill göra? Inte mer. Jag har saker att välja emellan, min framtid kan hänga på det. Jag kan bli lycklig, och jag tänker också bli det.

Snart, när jag slutat i Jönköping ska jag flytta och ge mig själv en chans. Sluta avundas alla andra och bara vara den jag vill vara. Ta tag i mig själv, släppa ut mig ifrån mitt blyga skal.

En grej med mig, som dock är väldigt bra. Jag kan glädjas åt andras lycka. Jag kan ärligt bli glad för någon annans skull, när det går bra för någon annan, och det ser jag som någonting väldigt viktigt.

Jag har historier som jag vill berätta. Jag har bilder som jag vill visa, och jag har åsikter som jag vill skrika ut. Ibland känns det som om världen är alldeles för liten för att rymma mig. Världen är alldeles för ond för att jag egentligen ska kunna trivas.

Men om jag inte vill ha världen, vem vill då ha mig? Om jag inte klarar av världen, vem klarar då av mig?

(Fred Åkerström – Luffaren)

Tidigare inlägg
RSS 2.0