sofiabengtsson

Vårt Internet har legat nere sedan igår. Det har precis kommit igång igen. jag hatar landet.
Sitter och lyssnar på en svensk Disney skiva medan jag redigerar lite bilder som jag tog på mig själv nyss. Ska bli klar med en bloggdesign också som kommer upp lite senare..

älskar personer som kommenterar olika inlägg i olika namn och gör reklam för saker. Hört talas om IP-adress?

varför är det alltid så att så fort man tänker 'oh, nu har jag inte sparat på ett tag' så hänger sig programmet? Autospar, oh yeah.

Usch, jag har börjat känna mig så himla äcklig så fort jag är mätt. Inte att jag känner mig tjock(are) än vanligt utan bara allmänt uppsvälld och äcklig. Går det ihop hos er som det gör hos mig?

Det börjar dra ihop sig till att boka tid för en ny piercing. Det rycker lite i kroppen och jag känner ett stort sug efter ytterligare en metallbit genom kroppen. Men jag har ingen aning om vilken jag ska göra först. Vill göra tre stycken. En mindre synlig (örat) och två som är mer synliga. Får slå tärning om det helt enkelt.

Usch vad jag känner mig jobbig. Jag är på jakt efter en lägenhet. Jag klarar inte av att bo hemma längre. Det är bara naturligt och jag har aldrig riktigt trivts med att bo hemma. Det är inte det att jag inte gillar att bo med min familj, för det är klart att jag gör. Men just känslan av att vilja ha något eget är så stark hos mig att jag inte klarar av att bo ihop med någon alltför länge. Jag är en ensamvarg in i märgen, och det är mestadels ganska jobbigt, men det sitter i ryggraden och jag jobbar på att bli av med det.

 

Nu till mitt verkliga ”problem”. Jag ringer till hyresvärden och ingen svarar, jag ringer igen och ingen svarar. Nu sitter jag och försöker ta mod till mig att ringa ännu en gång.

 

För mig kan ta det mellan 1h och flera dagar att ringa ett samtal. Även om jag bara ska ringa till någon i min familj. Jag måste förbereda mig mentalt. Hur då förbereda mig, tänker ni då? Jag burkar tänka mig att jag faktiskt ringer och fantiserar ihop vad personen i den andre änden svarar och hur jag sedan fortsätter samtalet. Jag skriver i princip alltid ner följande saker på en lapp:

• Vad jag heter – ja, för jag glömmer bort det när någon svarar. Och det är så pinsamt.

• Vad jag vill – jag måste ha det framför mig annars kommer jag aldrig till skott och frågar eller ber om vad jag verkligen vill.

• Mina kontaktuppgifter – ibland måste man ju lämna sådant och då måste jag se det framför mig annars glömmer jag bort det.

Under hela samtalet sitter jag sedan och läser på pappret om och om igen, och ritar eller antecknar. När jag sedan lägger på inser jag att jag inte har en aning om vad jag pratat om. Ibland får jag sådana blackouter att jag blir osäker på om jag ringt eller inte så att jag ringer upp en gång till.

 

Nu för tiden hyperventilerar jag inte längre, jag har tack och lov lyckats träna bort det. Hur då? Jag har lärt mig att lugna ner mig själv. Det är en av de viktigaste sakerna jag lärt mig om mig själv, hur jag kan lugna ner mig och stänga ute allt som vill mig ont.

 

Detta har jag skrivit om förut, men kan skriva om det igen. En tvångstanke jag hade (som upphörde helt för bara något år sedan) var att jag inte kunde trycka på bussknappar. Varje gång jag skulle trycka på knappen så började jag svettas och mina händer började darra. Hur gärna jag än ville, så kunde jag inte sträcka ut handen och trycka på knappjäveln, så ibland resulterade det i att jag fick ringa till mamma eller pappa och be dom komma hämta mig, för att jag åkt förbi mitt stopp. Eller så gjorde jag som jag gjort så många gånger, jag gick hem. En promenad som tar runt 45 minuter, men som kunde ta upp mot en timme när jag var liten. Där jag bor går inga bussar, utan bara tåg, som går väldigt dåligt. Jag hade tur som inte hade stoppknappar på tåget när jag var liten, för då hade jag garanterat åkt förbi mitt stopp och åkt två stopp längre (där det alltid går av folk) som ligger 20minuter bort med bil. Det har hänt någon enstaka gång, men aldrig mer.

 

Tillbaka till mitt problem gentemot telefoner. Jag vet inte vart det kommer ifrån. Jag vet att dom inte är farliga och att personerna på andra sidan luren oftast är väldigt snälla. Jag tror det är för att jag är en sådan person som gärna vill ha ett ansikte på den jag pratar med. Jag har jätte svårt för att prata med människor jag inte sett i verkligheten eller på bild. Även när det är jobbrelaterade saker, där jag vet vad jag ska prata om och kan det jag pratar om, så minns jag aldrig samtalen efteråt eftersom jag är så fruktansvärt nervös.

 

Och ja, jag tycker det är så jobbigt att prata i telefon. Men det märks nog inte på mig när jag väl tar mod till mig och ringer.

 

 

 

Puh, nu ringer jag.

 

Edit: 10.54

Jag ringde, och jag svettas fortfarande. Men det gick bra i alla fall. Usch, det snurrar i huvudet. Ska gå och prata med min farbror en stund..

 

detta är så töntigt.

Jag blev arg på riktigt på folk som inte kan (eller VILL) lära sig att stava ordentligt. Det är inte häftigt att stava helst med ä, lika häftigt som att stava vem med ä och moln med å (dock är den ganska lurig).

Småbarn, lär er stava. Det är inte häftigt med att låtsas att man inte kan stava ordentligt. AAAAArgh!!
börjar jag bli gammal?

Min enterknapp har gett sig. Trycker jag på den så händer inte ett skvatt. Det vore ju inte helt okej om den la av. Tror det blir bättre sen när jag startar upp datorn ikväll.. Suck.

På väg hem så sket en duvjävel på min jacka. På axeln. När jag befann mig mitt i stan. Jag ville mörda varenda äckelduva i hela stan. Där fick ni alla ni som sagt till mig att duvor inte skiter på folk!

Once again - varför händer sånt mig?

Om du dansar i en hiss. Hoppa inte. Den stannar, och då kan det hända att du får stå där i tio minuter innan den startar igen. Detta har absolut inte hänt mig, det var bara en tanke.

jag har installerat photoshop på polska.

Hur packar man för att vara borta i sju veckor? Jag har en rullväska och en axelarmsväska, och det är tänkt att jag ska få ner allt jag behöver däri. Apskaft! Kom på att datorn ska med också. Den är ju typ prio ett eftersom jag ska använda den på praktikplatsen också. Men skit.

Egentligen behöver man inte ha så mycket med sig om man tänker efter. Men det är ju samtidigt lite tråkigt att gå runt i samma kläder hela tiden, men vid närmare eftertanke så gör jag ju typ det här hemma så varför inte göra det där uppe också?

Jag har inte riktigt fattat att jag ska upp ännu. Det strulade sig så klart med mitt boende, så jag ringde i panik till Niklas förut och frågade om jag kunde bo där första veckan. Det kunde jag, snäll som han är. Så nästa vecka blir det att rigna banken och ragga boende. Det blir dock en kort vecka, eftersom det är påsk.

Usch mitt huvud börjar snurra nu, jag har för mycket i huvudet. Alldeles för mycket.
Skriver imorrn.

Kom - Timotej
Övningsköra - Slagsmålsklubben (det var en grupp som använde den i sin film och den är fast sen dess. Redovisningen gick bra, btw)
Caramelldansen (Speedy Remix) - Caramell
I came 2 party - Cinema Bizarre

Ta bort dom ifrån mitt huvud.

Just nu kollar jag på The real housewives of New Jersey. Vilka puckon! Programmet har pågått i 49 minuter, i 42 av minuterna har dom bråkat om någon jävla bok. Att dom ORKAR!

Jag har velat ha en skinnjacka sedan jag var femton. Till en början hade jag inte råd, och jag väntade helt enkelt tills jag växt klart. Nu för tiden när jag väl har råd och hittar en är armarna alltid för korta. På nätet är ärmarna MAX 50cm långa och jag behöver (vill ha) runt 60cm. Fattar ni hur jobbigt det är att ha långa armar? Jag hatar det verkligen.

med vänner är att man alltid är långt ifrån någon utav dom ♥
speciellt nu

ni är bäst.