sofiabengtsson

Jag har skrivit om det förut, och jag kan inte lova att detta är sista gången som jag skriver något om detta. Hysteriska fans. För några dagar sedan fick jag ofrivilligt tag på tvillingarnas nya adress och en bild på deras nya hus. Jag sparade den inte, läste den en gång, men la den inte på minnet. För det första kan man inte låta bli att läsa deras adress när den är framför en. Men jag glömmer bort den precis efter att jag läst det. Idag minns jag den inte.. Men ja, jag vill å andra sidan inte veta sånt. Jag läste denna tjejs blogg och jag blev på riktigt rädd. Det läskigaste är att hon inte ser sig själv som en stalker heller.

Så därför undrar jag vad som är gränsen mellan en stalker och ett hängivet fan?

Är ett hängivet fan någon som vet allt (och då menar jag verkligen ALLT) om killarna och deras crew? Vart de håller till och vad det gör? Är ett hängivet fan någon som hänger utanför deras studio dagar, veckor, månader i sträckt för att kanske få en blick av dom? Följa efter och fota deras bilar när de är ute och åker? Är ett hängivet fan någon som blir bortföst av poliser, utskälld av vakter eller anhöriga till killarna? Som kryper under staket, skadar andra för att komma längst fram på konserter? Är ett hängivet fan någon som flyttar till Los Angeles bara för att vara närmare Bill och Tom?

Om det är att vara ett hängivet fan, så fall vill jag veta vad en stalker är.

Jag älskar Tokio Hotel. Sjukt mycket. Och om ni mot all förmodan inte förstått det ännu så vet ni det nu. Jag andas Tokio Hotel. Men jag har aldrig förstått fascinationen i att åka till deras studio och sitta utanför bara för att. Men jag ska inte heller förneka att jag säkert också skulle åkt förbi studion om jag ändå varit i Hamburg. Jag är inget helgon. Jag är bara människa. Men det är en skillnad mellan att bara åka förbi och åka dit och campa utanför.

Är det något fel på mig eftersom jag inte blir jätte starstruck så fort jag ser någon? Jag har någon mental spärr som gör att jag inte kan med att försöka ta mig backstage, eller smita in bakom staket eller något sånt. Även om jag skulle vilja det, och ibland så känner jag ett stick av avundsjuka när jag läser att någon lyckats, så kan jag bara inte göra det.

Men, skulle jag kastas in i en specifik situation så skulle allt antagligen se helt annorlunda ut. Jag är en sådan person som är dålig på att söka mig till vissa situationer, utan jag väntar mer på att dom ska komma, och kommer dom så tar jag ett snabbt beslut. Jag är väldigt impulsiv och bestämmer jag mig väl för något så måste det ske snabbt.

Jag skulle vilja säga åt er att skaffa er ett liv, men jag vet hur bra det känns att ha något som får en att må bra. Som får en att se fram emot någonting. Som får en att må bra när inget annat verkar göra det.

Men det finns gränser, mina vänner. Det finns gränser.

kan man bli dödsstraffad om man sätter salt på en tågräls.
är det förbjudet att slänga snorkråkor i vinden.
får man inte köra bil barfota.

Arizona

kan man få upp till 25 års fängelse ifall man skär ner en kaktus.
får inte fler än 6 tjejer får bo i samma hus.
finns det en regel som säger att den som stjäl en tvål måste tvätta sig med den tills den är helt slut.
får kvinnor inte bära byxor.

Kalifornien

får man inte ha på sig cowboystövlar om man inte äger minst två kor.
får en man med mustasch inte kyssa en kvinna (Eureka).
får man inte slicka paddor (Los Angeles).
får man inte bära in en fisk på en bar (Portola).
får personer klassificerade som "fula" inte gå på gatorna i San Francisco.

Colorado

är det olagligt att låna ut sin dammsugare till sin granne (Denver).
får man inte köra en svart bil på söndagar (Denver).

Connecticut

finns det en regel för saltgurkor i Connecticut. För att få kallas för en saltgurka så måste den kunna studsa. Annars är det inte en saltgurka.
är det olagligt för en man att kyssa sin fru på söndagar (Hartford).
är det olagligt att gå baklänges efter solnedgången (Devon).

Florida

får ogifta kvinnor inte hoppa fallskärm på söndagar i Florida. Om hon gör det finns det en risk att hon hamnar i fängelse eller måste betala en avgift.
får man inte åka skateboard utan licens.

Kansas

får man inte spotta på en trottoar.
får en kvinna inte köpa en hatt utan sin mans tillstånd (Owensboro).

Minnesota

får man inte korsa statsgränser med en anka på huvudet.
får man inte äta hamburgare på söndagar (St. Cloud).
kan föräldrar bli arresterade om ens barn rapar under gudstjänsten i kyrkan.

New York

får man inte gå omkring med en glasstrut i bakfickan på söndagar.
blir man dödsstraffad om man hoppar från ett hus.

Ohio

får man inte supa en fisk full.

Läs fler här

fy fan vad jag älskar denna låten just nu.
The Calling – Wherever You Will Go - Acoustic

Usch vad jag känner mig jobbig. Jag är på jakt efter en lägenhet. Jag klarar inte av att bo hemma längre. Det är bara naturligt och jag har aldrig riktigt trivts med att bo hemma. Det är inte det att jag inte gillar att bo med min familj, för det är klart att jag gör. Men just känslan av att vilja ha något eget är så stark hos mig att jag inte klarar av att bo ihop med någon alltför länge. Jag är en ensamvarg in i märgen, och det är mestadels ganska jobbigt, men det sitter i ryggraden och jag jobbar på att bli av med det.

Nu till mitt verkliga ”problem”. Jag ringer till hyresvärden och ingen svarar, jag ringer igen och ingen svarar. Nu sitter jag och försöker ta mod till mig att ringa ännu en gång.

För mig kan ta det mellan 1h och flera dagar att ringa ett samtal. Även om jag bara ska ringa till någon i min familj. Jag måste förbereda mig mentalt. Hur då förbereda mig, tänker ni då? Jag burkar tänka mig att jag faktiskt ringer och fantiserar ihop vad personen i den andre änden svarar och hur jag sedan fortsätter samtalet. Jag skriver i princip alltid ner följande saker på en lapp:

• Vad jag heter – ja, för jag glömmer bort det när någon svarar. Och det är så pinsamt.

• Vad jag vill – jag måste ha det framför mig annars kommer jag aldrig till skott och frågar eller ber om vad jag verkligen vill.

• Mina kontaktuppgifter – ibland måste man ju lämna sådant och då måste jag se det framför mig annars glömmer jag bort det.

Under hela samtalet sitter jag sedan och läser på pappret om och om igen, och ritar eller antecknar. När jag sedan lägger på inser jag att jag inte har en aning om vad jag pratat om. Ibland får jag sådana blackouter att jag blir osäker på om jag ringt eller inte så att jag ringer upp en gång till.

Nu för tiden hyperventilerar jag inte längre, jag har tack och lov lyckats träna bort det. Hur då? Jag har lärt mig att lugna ner mig själv. Det är en av de viktigaste sakerna jag lärt mig om mig själv, hur jag kan lugna ner mig och stänga ute allt som vill mig ont.

Detta har jag skrivit om förut, men kan skriva om det igen. En tvångstanke jag hade (som upphörde helt för bara något år sedan) var att jag inte kunde trycka på bussknappar. Varje gång jag skulle trycka på knappen så började jag svettas och mina händer började darra. Hur gärna jag än ville, så kunde jag inte sträcka ut handen och trycka på knappjäveln, så ibland resulterade det i att jag fick ringa till mamma eller pappa och be dom komma hämta mig, för att jag åkt förbi mitt stopp. Eller så gjorde jag som jag gjort så många gånger, jag gick hem. En promenad som tar runt 45 minuter, men som kunde ta upp mot en timme när jag var liten. Där jag bor går inga bussar, utan bara tåg, som går väldigt dåligt. Jag hade tur som inte hade stoppknappar på tåget när jag var liten, för då hade jag garanterat åkt förbi mitt stopp och åkt två stopp längre (där det alltid går av folk) som ligger 20minuter bort med bil. Det har hänt någon enstaka gång, men aldrig mer.

Tillbaka till mitt problem gentemot telefoner. Jag vet inte vart det kommer ifrån. Jag vet att dom inte är farliga och att personerna på andra sidan luren oftast är väldigt snälla. Jag tror det är för att jag är en sådan person som gärna vill ha ett ansikte på den jag pratar med. Jag har jätte svårt för att prata med människor jag inte sett i verkligheten eller på bild. Även när det är jobbrelaterade saker, där jag vet vad jag ska prata om och kan det jag pratar om, så minns jag aldrig samtalen efteråt eftersom jag är så fruktansvärt nervös.

Och ja, jag tycker det är så jobbigt att prata i telefon. Men det märks nog inte på mig när jag väl tar mod till mig och ringer.

Puh, nu ringer jag.

Edit: 10.54

Jag ringde, och jag svettas fortfarande. Men det gick bra i alla fall. Usch, det snurrar i huvudet. Ska gå och prata med min farbror en stund..

detta är så töntigt.

äckligt snygg bil!

Let's dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait we're only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever
We don't have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music's for the sad men
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders we're getting in tune
The music's played by the madman


Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever
Forever young


Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young
It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And diamonds are forever
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever

was when mofasa died. i was seven years old and cried so bad.