sofiabengtsson

I morse gick det i alla fall att gå upp ordentligt. Det är bara för att det är Fredag.

Jag är bara allmänt äcklad och förvirrad. Som vanligt har jag tusen saker i huvudet, och jag klarar inte av att skingra dom. Igår var jag i Skövde hos Anon. Det gick bra, jag tror att han börjar förstå sig på mig, sakta men säkert, och det känns ganska bra på något sätt. Igår insåg jag något jag egentligen insett för länge sedan. Jag har sjukt svårt att lita på människor. Jag har någon slags inbyggd spärr i huvudet, som gör att när folk säger snälla saker till mig så har jag svårt att lita på att ni verkligen menar det, och att ni inte säger det för att vara snälla.

Vi pratade mycket om döden, och om hur allting var för två år sedan, och det gick bra..

På bussen hem så satt det en irländare framför mig, och har inte dom världens finaste dialekt så vet jag inte vilka som har det! Han satt och pratade i telefon i säkert tio minuter och jag bara njöt av varje minut.  Fast han använde väldigt mycket slanguttryck, så jag förstod inte, men GUD vad härligt det var att lyssna på! Tyvärr gick han av i Skara. Så jag fick återgå till att lyssna på min sandisk, där det bara fanns Lars Winnerbäck och en massa blandad irländsk musik. Jag skulle ta bort Sonic Syndicate ifrån min Sandisk, men då försvann det 200 andra låtar samtidigt (hur det nu kunde göra det - det är något fel på min sandisk), så då fick jag nöja mig med Winnerbäck och Flogging Molly, Dropkick Murphys, The Poughs, The Dubliners, Great Big Sea mfl.

Nrä jag kom hem fick jag panik igen. Satte mig ner och såg på Scrubs i två timmar. Nu väntar jag på säsong sex.. Dr. Cox är typ mannen i mitt liv.

Jag måste sluta vara så himla envis!