sofiabengtsson

Jag känner mig förbannat yr. Jag var på vårdcentralen igår för att ta ut mitt örhänge, och min skräck för vårdcentraler, sjukhus och liknande stället blev ju inte bättre precis. Jag fick sitta och vänta en stund, sedan kom en sjuksköterska och ropade upp mitt namn och vi gick in i ett litet skabbigt rum. Jag beskrev problemet, och hon gick och hämtade en annan sjuksyster. Som i sin tur hämtade en läkare, och som i sin tur skickade in ytterligare en sjuksköterska. Jippie.

Jag la mig ner på britsen och dom började tortera mitt öra. Jag bad dom sluta för att jag hade så fruktansvärt ont, gjorde dom det? Nej, för sjutton! Inte förrän jag slog till henne på armen sa hon följande;
"Gör det ont? Ska vi ta en paus?"

Hade jag varit så irriterad och livrädd så hade jag väl svarat något snitsigt, men icke. Efter någon minut så var det bara på't igen. Den här gången fick dom ut den, utan att det gjorde det minsta ont. Hela smycket var alldeles blodigt, och det var sådär. Örat hade försökt läka och smycket satt inuti örat, när jag till slut beslutade för att ringa vårdcentralen.

Jag ska käka medicin tre gånger om dagen i tio dagar. Den är i samma size som 500mg alvedon, dvs jätte stor (för någon som har svårt att svälja mediciner). Men som tur är så smakar den ingenting.

I helgen är det ett litet läger, och jag ska stå i köket (haha!). Det kan gå precis hur som helst. Elin kommer förhoppningsvis på lördag och håller mig sällskap.

Pratade lite med Malin igår på msn. Och jag hoppas verkligen att dina planer kommer att gå av stapeln. Du vet att jag skulle komma och hälsa på dig, och jävlar vad kul vi skulle ha!

Jag ska till sjukhuset i eftermiddag och sprätta upp mitt öra.
Jippie..

Uppdaterat: Satan! Jag har farit runt på stan, som en och annan guttaperkaboll, eftersom min mobil la av. Precis när dom ringde ifrån AB Bostäder. Så det fick bära av till expert där dom inte visste var felet var. Men precis som förra gången, så var det batteriet som hade lagt av. Allvarligt talat, hur kan ett batteri bara lägga av?

"Jag ser att den farit i backen ett par gånger"
"Mjo.."

Det kan ju faktiskt ha något med det att göra.

Angående mitt förbannade skitöra så ringde jag vårdcentralen nu, men kom bara till en telefonsvarare. Jag hatar telefonsvarare, dom tar så grymt lång tid på sig. Jag knappade i alla fall in mitt telefonnummer och dom ska ringa upp runt två tiden. Man ser inte längre smycket i örat, så svullet är det och det gör redigt ont ska jag tala om. Pappa är stört imponerad.

Men, tja.. vad ska man göra.
"Sluta gör sådana fula saker då"
Mjo, tack.

Det är inte fult.

(Jag ska försöka sluta att svära när jag skriver. Klarade det ganska bra denna gången)

Bill Kaulitz

Det är fortfarande sjukt skönt med en fläkt.

Sitter och nynnar på Fix you med Coldplay. Det måste vara en av världens vackraste låtar. Chris Martin skrev den till Gwyneth Paltrow när hon var deprimerad.

Jag ska åka och träna sedan, så att jag blir smal och vacker. Sen ska jag hem till C och se dom två sista avsnitten av Queer as Folk, som hon varit så vänlig och spelat in åt mig. Skit bra serie för övrigt, har ni missat den när den gick på Tv så ladda ner den. Det är värt den tid det tar.



Jag måste bara berätta hur stolt jag var över mig själv igår kväll.
Mamma, pappa och jag satt ute och käkade. När det plötsligt dök upp en geting (för er som inte vet så är jag sjukt rädd för getingar) och flög runt över bordet. Jag försökte sitta så still jag kunde, och inte resa mig och springa iväg som jag brukar göra. Getingen sätter sig på min arm i vad som kändes flera minuter, innan den flög iväg. Det var once in a lifetime, och detta kommer jag troligtvis aldrig att tillåta igen.

Behöver jag tillägga att jag knappt rörde mig på flera minuter efter det? Att jag knappt kunde andas och bara satt och stirrade på getingen? Att jag bara ville skrika och döda den?
Tror inte det.

"I can go now"