sofiabengtsson

Igår tänkte jag väldigt mycket. Det är inte så ovanligt, men jag skrev en text som räckte sig över ett A4 blad. En text om något som jag sedan länge försökt att förtränga. Då slogs jag av en tanke. Jag ska ta den texten, och försöka skriva en låttext av den. Få ner mina tankar som denna gång sträckte sig över ett A4 till endast några meningar.

En mening som ekade i mitt huvud innan jag somnade var meningen på bilden ovan. "Du är inte dina ärr, Sofia. Inget av dina ärr kan få mig att tycka sämre om dig."

Alla borde ha en person i sina liv som kan ta hand om en när man själv inte klarar av det. Jag hittade min person under sommaren 2003. Eller ja - han hittade väl mig. Huvudsaken är att han är kvar än idag. Han har hängt med i upp och nedgång och med honom kan jag vara helt ärlig och säga vad som rör sig i mitt huvud, han har pusslat ihop mitt sargade sinne mer än en gång.

Trots att jag får skuldkänslor när jag berättar för mycket, och att den ständiga rädslan över att han ska säga orden jag vill inte mer, jag orkar inte med dig mera ofta hänger i bakhuvudet så finns han alltid där. Jag litar verkligen på honom och ger mig den tröst som ingen annan kan ge. Jag är så otroligt tacksam över det. Dygnet runt, året om.

Alla ni som ville ha värme - nu har ni den, era as! Det är endast erat fel att jag inte orkar göra någonting, jag orkar knappt att tänka i denna värmen. man bli svettig bara av att lyfta ett finger, och jag gillar't inte! en av få fördelar när det är så här varmt är att det åskar mycket oftare. Jag älskar åska + att jag är ensam hemma tills på torsdag, vilket är GRYMT skönt!

Nu ska jag gå och stoppa in mitt huvud i frysen.

Alla människor anpassar sig efter människorna man umgås med för stunden. Men det finns alltid några människor som man kan vara sig själv med, som man vågar säga och fälla kommentarer man annars aldrig skulle få för sig att tala om. Några som förstår min ironi och min makabra humor. Människor vars åsikter och synpunkter jag faktiskt bryr mig om och beundrar. Vi kommer inte alltid bra överens, men vi respekterar varandras bra och dåliga sidor. Det är det som jag gillar med mina vänner. Att dom gillar mig för den jag är och inte för den jag låtsas vara. Jag har svårt att skaffa nya vänner, och de jag umgås med mest nu för tiden har jag känt i flera, flera år. Kanske har jag svårt att släppa in folk i min trygghetszon. Jag har lärt mig den hårda vägen att människor inte alltid går att lita på, och att löften - enligt vissa - är till för att brytas.

Tankar som fart igenom mitt huvud de senaste dagarna.

I morgon tar min kusin studenten (!) och då kommer min storebror hem en sväng. Då kommer det att bli mycket skratt. Jag känner mig alltid som bäst när jag är tillsammans med min bror. Han förstår mig bättre än vad jag själv gör. Han är den bästa delen av mig. Om två veckor kommer även lillebror hem ifrån London och stannar här i fyra veckor. Har inte träffat honom sedan januari. Det är först nu som jag vant mig vid tanken på att han inte bor i Sverige längre. Ändå har han bott där sedan september förra året. Jag tror att eftersom vi inte bor så nära varandra så uppskattar man tiden tillsammans mycket mera.

Mamma har fått höra många gånger att hon har väldigt modiga barn, och det kanske stämmer?

Ett kort ifrån Rio, ett kort från Brasilien
ett telefonsamtal, en knastrig linje
ett flyktigt meddelande hem till familjen
Älskling jag saknar dig, Älskling jag vill hem

En proper fasad , ett ansikte utåt
karriärkostymen, en man på väg uppåt
en kliniskt ren yta, första-klass-biljett
trappor av marmor och golv av parkett

Le flicka lilla, gör mig inte besviken
för mannen som kommer från lycko-fabriken
du är stora flickan, snart fyllda tio
din far har just köpt dig en enkel till Rio

Konstig fabrik, fönster med galler
dörrarna låses när skymmningen faller
rummet är inpyrt med cigarett-rök
gråtande väntar hon sitt första besök

För när skratten har tystnat och natten har dött
när morgonen nalkas och festen är över
då sitter hon kvar, hon är handel med kött
ta för dig och blunda är allt du behöver

Kom in min herre, välj favorit
inget är omöjligt, uppåt och sprit
någon under tio?, allt sköts diskret
vi tar kontokort som betalning du vet
en bricka med nummer, en trappa till rummet
en späd liten flicka som ögonen gömmer
kåt och berusad saknar han stopp
ser ej något annat än hennes kropp

För när skratten har tystnat och natten har dött
när morgonen nalkas och festen är över
då sitter hon kvar, hon är handel med kött
ta för dig och blunda är allt du behöver

Ett kort ifrån Rio, ett kort från Brasilien
ett telefonsamtal, en knastrig linje
ett flyktigt meddelande hem till familjen
Älskling jag saknar dig, Älskling jag vill hem

Ett kort ifrån Rio, ett kort från Brasilien
ett telefonsamtal, en knastrig linje
ett flyktigt meddelande hem till familjen
Älskling jag saknar dig, Älskling jag vill hem

Jag har börjat känna mig naken om jag inte har någon färg på naglarna. Dagen till ära fick det helt enkelt bli lila.

Ikväll m å s t e jag skriva rapport, eftersom det inte blev så mycket av det igår. *Host, host*
Det är lite ledsamt nu när min tid i stockholm drar sig mot sitt slut. Det är bara två dagar kvar och sen är min praktikperiod på åtta veckor slut! Jag gillar verkligen Stockholm och skulle lätt kunna bosätta mig här. För har man lite pengar så är det ju guld att vara här, men om man som jag är en fattig student och inte har råd med inträde till ställen, köpa kläder och lite småplock så är det kanske inte lika kul alla gånger. Men vafan.

En grej som är ett fett minus är att mamma och pappa ska göra sig av med pianot! Just när jag hittat ett par noter som jag letat efter i veckor! Inte okej. Hoppas dom inte gör sig av med det dom kommande två veckorna, då blir jag ledsen. Då får jag leva med min kusins synth istället, det är väl inte ett jätte dåligt alternativ iofs.. Det är ju å andra sidan inte ostämd, vilket pianot är och har varit i två år nu ungefär. Det låter fruktansvärt när man spelar på det. Får väl helt enkelt spela på synthen ändå, eftersom jag tänkt göra ett videoinlägg lite senare när jag lärt mig låten ordentligt.

Nu ska jag iväg ut i det fina och varma vädret och möta upp Andreas och Nadia.
Vi hörs senare, leute.


Dagens plåga:
Break your heart - Taio Cruz