sofiabengtsson

jag är ledsen. jag är trött. Nu ska jag hem och sova.

Förlåt för att jag är i vägen. Förlåt för att jag stör.
Ni är så jävla snälla och duktiga hela tiden och låtsas som att inget är fel. Ni tar inte tag i problemen, och ni vägrar att lösa det. Det fungerar inte att bara skjuta det framför sig. Låtsas inte som om att det inte är mitt fel att ni bråkar. Sluta låtsas att allting är bra, när det är uppenbart att det inte är det.

Sluta ljug för mig. Det gör mig bara förbannad.

Foto: Mary Ellen Mark

Det kan man beskriva denna dagen som. Jag hatar många filer, och jag hatar lastbilar som skymmer sikten för alla skyltar. Dessutom hatar jag när det är dåligt skyltat.

Haha, det gick sådär idag. Jag kom dit untan några problem (förutom den lilla detaljen att jag körde en halv mil för långt), men när jag skulle hem igen. FY FAN!

Jag plockar upp telefonen och ska ringa till A för att fråga honom om vägen. Vad händer då? Jo, telefonjäveln dör. Jaha, tänkte jag och kände stressen komma. Jag hittade i alla fall ut, och körde mot Göteborg (Jag befann mig en mil söder om Gbg), förbi Liseberg.

Det enda jag minns när man åker från Göteborg är att man inte ska åka under Tingstadstunneln. För då åker man jätte fel. Det har mamma talat om för mig ett flertal gånger. Och vart hamnar jag? Jo, jag åker under Tingstadstunneln. Hittar ingenstans att vända på och får åka över Uddevalla och Trollhättan hem. Jag hamnar i Vänersborg, och hittar inte ut! Jag åker runt där i säkert en halvtimme, tills jag blir så förbannad att jag stannar bilen mitt i gatan, går fram till en stackars dam och frågar om vägen.

Det visar sig att jag har åkt rätt hela tiden, men svängt av för tidigt på en avfart.
Jag var redo att ta mitt liv.

Men A är väldigt snäll, och säger att det inte gör någonting.
Men jag kommer att må dåligt över det här hela helgen.
Fast jag inte har gjort någonting fel egentligen.

Dessutom har jag bränt mig på min vänstra arm.

GABBA GABBA HEY
Allt man gör inne i badrummet är i regel väldigt tråkigt. Visst är det? Jag menar, man tillbringar ändå ganska mycket tid där inne, men vad gör man? Ingenting intressant över huvud taget. Eller gör jag något fel?

Varför sitter jag här? Grejen är att jag verkligen har försökt att somna. Men det funkade inte riktigt ännu. Så jag tänkte sätta mig och skriva lite, därför blir det nog lite deppigt. Eller ointressant eller både ock. Jag skriver för att jag ska bli tröttare, och vet ni vad? Det fungerar faktiskt.

My love will laugh at me before the morning comes
Jag har suttit och knåpat lite på en ny design - som inte kommer skilja sig mycket ifrån den jag har nu - men som det ändå kommer bli lite skillnad på. Äh, skit samma. Ni får se när det kommer - om det kommer. Det kommer säkert dröja ett jävla tag. Men ni kan hålla er.

You can't always get what you want
Sitter och lyssnar på Stones. Och just på den låten. Den är så mäktigt bra. Så klart. Hade jag varit rökare hade jag suttit på min balkong istället med min musik i öronen och svalkat mig. Det är faktiskt okej med värmen nu. Jag har blivit duktig och använder keps och solglasögon (som ser för jävliga ut) och jag har börjat ha linnen på mig och inte bara tshirtar och shortor. Ett steg i rätt riktning känner jag. I helgen ska det bli äckligt varmt. Jippie..

I morgon ska jag sova en halvtimme längre. Jag kommer att komma försent, men det skiter jag i. Och det gör dom också.

Nu ska jag stänga av datorn.
Tack för att ni läser.
Für immer

I'll be in my basement room, with a needle and a spoon

Min Sandisk sjunger nu på sista refrängen. Det borde den inte göra eftersom den bara är ett och ett halvt år gammal. Jag har tappat bort garantin, som var på två år. Det är så typsikt mig.

Vad är då felet?
Jo, låtarna ligger kvar även fast jag tar bort dom. Det går inte att lägga in vissa album (även fast dom syns när jag pluggar in den i datorn och går in i mappen där). Plus att ljudet i den har börjat paja. V talade om för mig att jag saknade vissa funktioner som han hade, utan att jag vetat om det. Han har skickat tillbaka och fått tre olika sandiskar och den tredje funkar nu utan problem. Det är så typiskt.

Frågan är nu om jag ska köpa en ny (om jag absolut inte hittar garantin!), eller om jag ska köpa någon av en annan sort. Jag vill kunna kolla på musikvideor i den samt lyssna på musik - så klart. Musik är mitt liv och jag måste ha en fungerande spelare som inte gör mig förbannad varje gång jag ska lägga in musik..

några tips? någon? I princip allt är välkommet..

För tio år sedan..
- var jag elva år. Ville bli begravningsentreprenör, brandman eller yrkesmördare. Jag var besatt av filmerna Léon och Donnie Brasco. Misstänkte att mina "vänner" egentligen var några andra och var ute efter mig. Jag var (är) väldigt paranoid. Jag spelade badminton och var väldigt bra (:

För fem år sedan..
- var jag sexton år. Hade börjat gymnasiet och var deprimerad.

För tre år sedan..
- var jag arton. Jag tog mitt körkort. Det enda bra som hände det året. Sommaren var ett helvete, jag gick i tvåan på gymnasiet, var i ett taskigt förhållande och var fortfarande deprimerad. 2005 var inte mitt år.

För ett år sedan..
- Började allt ordna sig. Jag började spela gitarr och umgicks med personer som fick mig att må bra och tänka annorlunda.
(vad fort tiden har gått fort!)

För tre månader sedan..
- Bestämde jag mig för att bli en jävel på gitarr.

Igår..
- Var jag i Skövde, spelade gitarr och såg för första gången på High Chaparall, och sedan på Scrubs.

Imorgon..
- Får vi se vad som händer.

Om ett år..
- Bor jag förhoppningsvis i Jönköping och har kickat igång lite hemliga projekt.

Nu ska jag jobba. küss!

Jag är så förbannad hela tiden och jag vet inte varför. Jag har ingen som helst anledning.
Jag är just nu inne i en period där mitt humör pendlar mycket kraftigt från topp till bott och upp igen. För ungefär två sekunder sedan var det topp, och nu är jag nere på bott.

Jag har tänkt mycket på giftermål nu igen. Vad det betyder för mig och om jag skulle kunna tänka mig det. Och jag kommer fortfarande fram till samma sak; Nej.
Det är inget för mig, inte alls. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i tanken på att gifta mig. När jag var mindre ville jag det för att alla andra tyckte att jag var dum om jag inte ville det.
Anledningen till att jag inte vill gifta mig är att jag inte vill binda mig så till någon annan människa. Det kan låta helt sjukt, men så är det i alla fall. Det här är inget jag behöver tänka på över huvudtaget, men ändå gör jag det. Jag tror inte på äktenskap, och det kommer jag heller aldrig att göra. Jag respekterar folk för att dom vågar gifta sig, och tycker att det är imponerande.

Men inget för mig.

De senaste två nätterna har jag haft samma dröm. Nämligen denna;

Jag ligger och sover, och rätt dom det är kommer det in ett barn och börjar strypa mig. För att få honom att sluta måste jag dunka hans huvud i väggen tills det krossas. När hans huvud är helt sönder så vaknar jag. Och har panik. Hyperventilerar och grejer.

Det tar tjugo minuter att somna om, för att sedan drömma precis samma sak igen. Jag drömde att fem barn ströp mig.
Igår vaknade jag klockan sex och kunde inte somna om. Som tur var ringde min mor och far och frågade om jag skulle med till IKEA.

Inatt drömde jag samma sak igen. Jag vaknde åtta gånger. Halv sex vaknade jag och gick upp och duschade. Och satte mig och kollade på Forrest Gump.

Skit är vad det är.

Det här kommer kanske som en chock för er. Men jag är skit trött. Inatt var det stört svårt att somna, så vid halvtvå gav jag upp, gick upp och kollade på Sin City, som jag äntligen har beställt nu. Hade också beställt en musik DVD som jag ska spana in ikväll (: Ska bli jävligt gött. I morse när jag vaknade så var det första jag fick se min gitarr, och det gjorde mig faktiskt väldigt glad. Så det var det första jag gjorde i morse, jag spelade Runaway train med Soul Asylum. Det är den enda låten jag kan spela som faktiskt låter som den. Den och By your side med Tokio Hotel.

Jag är alltså inte på jobbet just nu. Jag var för trött för att resa mig ur sängen när jag väl somnade igår. Jag ska snart bege mig ut och cykla lite. Jag ska cykla ner till hamnen och doppa fötterna i vattnet. Det ska bli härligt.

Låt som spelas just nu: California - Phantom Planet därefter What if - Simple Plan.

"Have a nice day"
"Have a nice day?"
"Yeah, I panic, I didn't know what else to say"

-- Är ni jätte känsliga mot att läsa om nålar och blod så fortsätt inte att läsa --
Oh, jag tog hål i örat igår också. Det gjorde faktiskt inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Det prasslade lite när jag tryckte igenom brosket, men det var också det enda. Först tog jag en för liten nål, så jag var tvungen att göra om hålet två tre gånger. Och jävlar vad det blödde ett tag. Hela handfatet blev helt blodigt, och det är en jävla tur att jag inte svimmar när jag ser blod, för då hade jag garanterat gjort det. Jag blev lite groggy efter det, så jag fick sätta mig i soffan och dricka en massa vatten. Som tur var gick det över efter en stund.

Küss

Det är inte sant, jag har tappat bort min mobil igen.
Hur gör jag?

Dessutom upptäckte jag precis att jag snart är pank.
JIPPIE

Plus att OCR numret på lägenheten till jönköping inte fungerar. FAN!
Gå och dö!

Nej, nu ska jag ta mig fan gå och ta mig någonting att äta och kolla in Ally McBeal, jag borde bli på bättre humör av det!

Edit:

Okej, det här gjorde mig på lite bättre humör;

De senaste två veckorna har jag levt i en bubbla. Jag minns nästan ingenting av vad som hänt, eller vad folk har sagt till mig. mina fantasier börjar ta över mitt liv. Ibland får jag för mig att jag är någon annan, och jag förstår inte riktigt varför jag har hamnat i denna staden, när jag egentligen borde sitta i en buss ute på vägarna. Eller ligga i ett dike nersölad av mina egna spyor.




Jag har börjat få svårt att skilja på vad som är fantasi och verklighet. Och det känns inte så bra. Så var det för ungefär tre år sedan, och då blev allt helt fucked up.

Jag pratade med A igår om mina sömnproblem. Han sa att det var vanligt, men eftersom jag haft det av och till i flera år så kommer jag antagligen att ha problem med det i vuxen ålder också. Ptja! Vad ska jag säga? Jaha?

Vi pratade även mycket om vilka färger jag har på mina kläder och vad det sänder ut för signaler egentligen. Och han sa en del saker jag inte tänkt på. Min garderob består mest av färgerna Svart, mörkrött, grått och brunt. Han trodde att jag valde dom färgerna för att inte synas, för att inte sticka ut för mycket, och så kanske det var/är. Jag trivs helt enkelt inte i ljusa kläder.

Idag tog jag på mig min jeansjacka som jag inte använt på flera år. Den är skitsnygg ju! Den första kommentaren jag fick när jag kom till jobbet idag var; "Vad fin du är Sofia, du ser så ungdomlig ut. Det är kul att se!" Jag vet inte om det är bra eller dåligt? Brukar jag inte se ungdomlig ut?

Igår var det 30% på converse skor och jag köpte inga! Mest för att jag har börjat tänka tankar som "Behöver jag verkligen det här?" och "Jag måste slänga något om jag köper något nytt". Det har resulterat i att jag inte köpt kläder under hela April månad (kommer bli värre i maj, eftersom jag har skickat efter världens snyggaste tisha med Johnny Cash samt budat på det jävla tradera). Plus att jag ska börja betala min studenlägenhet nästa månad (yey! - not).

Nu ska jag slänga mig upp på cykeln och cykla in till stan. Jag har beräknat att det borde ta en halvtimme. Där ska jag fika unt der C och köpa hårfärg. Antingen röd eller svart. Det blir nog bra. Ikväll ska jag lära mig att spela Hey there Delilah med plockkomp. Får se hur irriterad jag hinner bli innan det sitter. Oh, det är ju Desperate Houswifes också. Ta-daa!

Det blev ett ganska långt inlägg, ganska värdelöst kanske, men det kan väl vara kul att läsa något sånt någon gång. Hoppas ni får en bra dag, så hörs vi snart igen.

we learnt to live and then
our freedom came to an end
we have to break down this wall

Helvete, rent ut sagt.

Det var bra att jag flyttade hemifrån. Det borde jag egentligen gjort redan i gymnasiet. Jag tror att min familj hade sluppit mycket skit. Hade detta hänt för några år sedan hade jag garanterat rymt. Jag hade inte klarat av att gå omkring hemma och inte ha ett hum av vad som egentligen händer. Men nu måste dom berätta för mig, för även om jag tycker att det här är ganska jobbigt, så har jag inte riktigt fattat att det händer.

Fan.. God natt.

Kan man verkligen älska någon så mycket att man skulle kunna dö för den personen?