waiting for you to catch me
I locked myself in my room, and waited until nightfall. It’d be best to do this when everyone was asleep and to make sure I was there for head-check when they came around. And I was. They never check back. Big mistake. I wish I could have said goodbye to you. To hold you one last time. To look upon your smiling face and find that shard of hope somewhere inside me. That feeling wasn’t there anymore.
Leaving
Think about how it's gonna be
When you start back to needing me
When your dancing shoes have lost their shine
I'm gonna be gone in mine
I’ve never seen so much fear radiate off of one person before.
Charlotte
keep on dancing 'til the world ends
I've always loved the way Bill pronounce unbelieveable.
Frågor till er.
Jag inte riktigt hur jag ska utforma designen, jag har så många fåniga kategorier som egentligen inte behöver ta upp onödig plats. Vilka är era favoritkategorier som jag borde ha med? Vore tacksam för era svar, för jag får alltid lite små ångest när jag måste sålla vilka som jag vill ha med.
Vad ni vill se mer av i bloggen? Vad det är som gör att ni kommer tillbaka? Ska jag skriva mer om vissa saker? Försöka publicera mer Digital Art, eller bara fortsätta som jag gjort hittills?
Vet inte om ni sett det, men jag är snart klar med Mirres hemsida. Framsidan ligger redan uppe, och ni kan ju gå in och kolla in den och lämna en kommentar om vad ni tycker. Den är enkel och stilren, och jag är väldigt nöjd med den.
Tänkte avsulta denna inlägg med att jag verkligen är lite småirriterad över att jag inte kommer ihåg hur jag gjorde bilden ovan.
bra fredag.
Och när jag satte mig i bilen på väg till jobbet, vilken är den första låten jag hör på radion? Jo 800 grader med Ebba Grön. Jag är jävligt trött idag, men det är okej, för min dag kunde inte startat bättre än så här.
Fangirlmoment 201.
A SHORT LOVE STORY IN STOP MOTION
A SHORT LOVE STORY IN STOP MOTION from Carlos Lascano on Vimeo.
"A couple of pencil-outlined birds escape from a little girl´s drawing,leading us through the life she dreams of."
Born this way acapella
Graphic inspo
Portfolio: Diego Latorre
Illustration Portfolio: Matthew Skiff
Website: Noel Nieto
Photography portfolio: Jason Bell
Awesome concept: Sleeveface
Graphic artist: Stephanie Bennett
Photographer: Zena Holloway
Movie posters:
Concert posters:
nearing the end.
kisses
Sid Vicious
You're the only one who really knew me at all How can you just walk away from me, when all I can do is watch you leave
En känsla av tomhet fyllde just min kropp.
i love you, please come home
our love will light the way
Vote for me!
Please vote for my tshirt design here.
silly boys.
we are radio hysteria
Jag tog mig tiden att kolla på en av deras senaste intervjuer. Och jag saknar verkligen deras tyska intervjuer, det var så roligt att höra dom köra en intervju på tyska. I klippet så spelades en filmsekvens ifrån An deiner seite, och jag fick verkligen gåshud och blev tårögd. Så underbar låt och så underbara känslor som den ger. Jag är så glad och tacksam över att de fortfarande ger mig dom känslorna, känslorna av genuin och äkta lycka.Before I leave, brush my teeth with a bottle of Jack 'Cause when I leave for the night, I ain't coming back
Lady Gaga
From your lips she drew the hallelujah
in your head they are fighting
blir man automatiskt snyggare med en gitarr i knät?
Jag tror fan det..
He can leave his friends behind.
Miss Li, Green edition. Vara konserthus 2011.04.15
Ni som inte har sett Miss Li så passa på nu i sommar om ni är på någon festival, ni kanske inte gillar hennes musik, men hon ger väldigt bra konserter. Och det är det som är så bra med artister. Det finns många artister (för att nämna några: The hives, Jay-Z, Keizers Orchestra och Paramore) som jag inte lyssnar på, eller gillar speciellt mycket, men som har sådan scennärvaro att man ändå stannar en hel konsert bara för att de ger en så bra show. Och Miss Li är verkligen värd att tittas på.
Se också red edition och blue edition.
Can you hear my heart?
(':
Apa.
Status: * NEVER COMPLETED *. Wtf? Jag vet att jag gjorde allting jag behövde göra och skickade in den i tid och jag fick t.o.m ett meddelande där det stod att dom mottagit den. Jag har mailat till dom, men jag vet att många sökt och att dom inte kommer att bry sig om det. Det är bara så irriterande att jag inte ens får chansen att visa upp det jag gjort bara för att tekniken krånglade.
Men det finns säkert en mening med det, och jag får inte låta detta tynga ner mig. Det är bara att jaga nya möjligheter. Börja lågt och jobba sig uppåt.
hey.
Miss Li, Red edition. Vara konserthus 2011.04.15
Miss Li
living with me must have damn near killed you
Hjärnan spelar mig små spratt idag, så det kommer inte bli mycket bloggande idag heller.
how cute?
♥
I'm a little girl trying to survive in a psycho world I was a spoiled child and I am fighting every bloody day to change my ego mind and I am evil but I pay my friends to say I'm loving, caring and so kind and I've got a big mouth and a heart full of shit
Miss Li, Blue edition. Vara konserthus 2011.04.15
Stina och Antonia
Little marbles, Vara konserthus 2011.04.15
685
fotojobb
Usch, nu blev jag nervös igen.
InRock Magazine
My new favourite pic of the band. Love it.
Mila Kunis @ Screen Actors Guild Awards
I love the dress. By Alexander McQueen.
Black Swan
Filmen var snygg, med riktigt snygga effekter. Jag älskade slutet när hon dansar och hennes armar förvandlas till vingar, det var otroligt vackert och snyggt gjort utan att bli för mycket. Det var duktiga dansare (duh) och all cred till Natalie Portman som gjort en totalförvandling och blivit en riktigt duktig dansare. Kan inte ens föreställa mig hur mycket jobb som måste ligga bakom.
Men när jag satt där i biostolen så kom jag på mig själv med att undra när filmen skulle ta slut. Jag brukar gilla sådana här psykologiska filmer, men denna.. bara nej. Jag kunde nog relatera lite för mycket till undertonen i filmen och därför tyckte jag den var ganska jobbig att se.
Men ja, den var helt klart sevärd ändå. Jag tror att jag kommer att gilla den bättre nästa gång jag ser den.
Jag hoppas verkligen att black swan är så ...
Jag hoppas verkligen att black swan är så bra som alla säger. Har höga förväntningar som vanligt. Troligtvis alldeles för höga.
Jag hoppas verkligen att black swan är så ...
Jag hoppas verkligen att black swan är så bra som alla säger. Har höga förväntningar som vanligt. Troligtvis alldeles för höga.
Buena Vista Tattoo
Volko Merschky and Simone Pfaff
Found their studio a month ago, and I really wanna get a tattoo by them. I love their style. I just have to get tattooed by any of them there. The studio lies in Würzburg, Germany, and if you like the pictures I've published below, you need to check out their website, and especially this category, which is my favourite..
Something To Die For Live - The sounds
magiskt ♥
bokade precis biljetter
I want to feel passion, I want to feel pain. I want to weep at the sound of your name. Come make me laugh, come make me cry... just make me feel alive.
39 days to go
."There is a little boy inside the man who is my brother. Oh, how I hated that little boy. And how I love him too." - Anna Quindlan
Lillebror, grattis på 22årsdagen.
You shouldn't listen to a woman who just had her heart broken
Var hos min farbror förut och förhörde honom lite om min kusin som födde barn i lördags. En liten flicka som ska få det superfina namnet Juni. Jag har alltid älskat namnet June, och Juni är ju så nära man kan komma.
stardust
True story.
Dr. Jekyll and Mr. Hyde
On perfection
“Have no fear of perfection – you’ll never reach it.”
- Salvador Dali
Monsterparty - Die Ärzte
♥
new design.
Kan hända att ni måste trycka på f5 ett par gånger innan allting funkar. Hoppas ni gillar't.
Oldisch:
#nowplaying
Ibland vill jag bara fly från mig själv.
Och dålig. Kass rentutav.
Imperiet – Kriget med mig själv
commercial campaigns
Två reklam kampanjer som verkligen berör mig och får mig att tänka efter är reklamaffischer för Världsnaturfonden och Amnesty. Man ser dom inte ofta på stan, men har man väl sett en så glömmer man dom sällan, och tankarna börjar jobba på högvarv. Man får lite skuldkänslor (i alla fall får jag det) när man kollar på deras snygga och välarbetade affischer.
WWF:
Amnesty International:
famous last words - my chemical romance
i am not afraid to keep on walking
tramps like us, baby we were born to run
Photographer Joshua Hoffine
Jag har alltid haft mycket mardrömmar, enda sedan jag varit liten. Jag vet inte riktigt vad som ligger bakom dom men dom har sakta gått över. Idag drömmer jag väldigt sällan, och det är jag väldigt tacksam över. I alla fall, jag sökte lite inspiration till en fotoidé och ny manipulation som jag haft i huvudet lite för länge nu. Då föll jag helt enkelt in på Joshua Hoffine's sida. Och damn. I love it.
karl lagerfeldt for coca cola
I like.
ok.
Now I see, Now I see
Everybody hurts somedays
It’s okay to be afraid
Everybody hurts, everybody screams
Everybody feels this way, it’s ok
bag in box på bussen känns ju lite overkil...
bag in box på bussen känns ju lite overkill. Jag måste verkligen pissa. På riktigt.
Satan knows you're a poser.
Tokio Hotel – Laß Uns Hier Raus
Lady Gaga for Out Magazine
how do you do it, you're my heroine.
you gave me butterflies
ibland undrar jag om jag är den enda som.. shit. Jag hade verkligen en skitbra grej att skriva, och som jag verkligen ville ha feedback på. Men nu har jag glömt bort det. Så typiskt, när jag äntligen kommer på något att skriva om.Men nu kom jag på en annan grej som jag tänkt på. Jag undrar verkligen om det är någon som följer mig och allt jag gör. Jag har några personer som jag följt under flera års tid och när jag tänker efter på det så är det lite läskigt. Jag vet så mycket mer av dom personerna genom deras hemsidor och bloggar, medan de inte har en aning om att jag ens exsisterar. Sådana tankar kan få mig att få lite panik på bloggen.
Jag har börjat bli jätte paranoid nu. Jag börjar tro att alla vill åt mig. Att alla som tar kontakt med mig eller pratar med mig har någon baktanke med det. Till och med mina vänner som jag känt sedan jag var liten. Jag kände så senast jag träffade dom, och jag gillar inte den personen jag är tillsammans med dom. Dom märker inte av det, men det är min insida som förändras och rösten i mitt huvud väger så himla tungt att det ibland känns som att det faller av och ramlar ner på golvet. Jag är verkligen en störd människa, och jag har så många psykiska problem och hinder. Ett studiebesök i mitt huvud och ni skulle själva bli helt knäppa och konstiga. Och det är inte bara något jag säger. Tro det eller ej, så är jag på väldigt bra humör just nu, och inga hjärnspöken skriker på mig i skrivande stund. Det är tyst och skönt. Jag tror att det var det i sista stycket jag skulle skriva om ifrån början. Och nu har jag gjort det. Åsikter? Nah. Orkat läsa igenom det? Eloge till dig. Och en massa salmiakbalkar. Och en kaka. En mandelkubb. Natt.
Jag är okej. Mer än okej. Jag är riktigt bra.
Tokio Hotel – Heilig