sofiabengtsson

När jag kom hem fick jag reda på att en nära släkting till mig, som jag växt upp med och brevväxlat med större delen av min barndom ligger inne på hospice.

Det som gör mest ont är att han är så förbannat envis. Jag får inte komma och hälsa på honom. Han vill inte träffa någon alls. Det gör ont att jag vet att han ligger där alldeles ensam utan någon hos sig. Det gör ont att vi måste bli uppringda av sjukvårdspersonal för att veta hur han mår.

Just nu känner jag mig fruktansvärt hjälplös.