sofiabengtsson

För några år sedan levde jag verkligen i en fantasivärld. Jag hade ett X antal alteregon som jag valde att vara när jag inte orkade vara mig själv. Dom som orkade stå upp när allt jag ville var att falla ihop i en hög. Dom som vågade prata för mig - och ibland också med mig. Dom som förstod mig bättre än någon annan.

Men det var också dom som gjorde alla hyss. Det är fruktansvärt fegt att skylla på någonting som ingen annan som varit om samma situation någonsin kan förstå.

Så länge jag kan minnas har jag ritat, jobbat med färger, klippt och skapat. Jag har alltid skrivit, eftersom jag alltid varit bättre med ord på det sättet. Jag skrev länge på nätterna, och gick upp till skolan dagen efter. Jag vet att min brist på sömn bidrog till en hel del bekymmer för alla i min närhet. Jag vet det - nu. Jag förstod inte det då.

Jag har alltid tänkt mycket. När jag var liten var jag helt övertygad om att jag skulle bli ett spöke när jag dog.

Jag har en rastlös själ, och alla vet att rastlösa själar aldrig lämnar oss.
'cause baby I was born to run