En tanke.
Senast igår blev jag kallad tråkig. Det är något som gör fruktansvärt ont i mig när någon säger så. För jag vet att jag egentligen inte är det. Jag är inte tråkig, jag är bara blyg. Det är inte samma sak. Jag tänker på vad jag säger, och det är därför jag inte pratar så ofta. För när jag väl tänkt ut något bra har oftast personer börjat prata om någonting helt annat. Jag gör allt för att inte såra någon, och jag hatar att prata illa om folk. Jag är inget helgon, men jag är knappast värre än någon annan.
Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om detta, men jag måste stänga ner datorn nu. Dessutom är jag lite rädd för att spåra ur, som jag ofta gör när jag skriver mycket om saker som är lite jobbiga. Jag orkar inte läsa igenom det jag skrivit, så ursäkta för dålig grammatik eller allt annat som ni kan störa er på.
God natt
(jag är riktigt nervös inför föredraget imorrn. Snälla gör så att jag inte får en blackout, eller spyr, snälla, snälla..)
Jag tänker också väldigt ofta på vad folk kan tänkas säga om mig. Vad vänner stör sig på hos mig.. gud, sånt kan ju göra en galen.
Det låter klyschigt men försök inte ta åt dig!!! DU vet att du inte är tråkig. Fuck them som inte fattat det..
Godnatt på dig :)
sv: tack <3
du är också jätte vacker
Kan det handla om mig kanske? funderar
Du är ABSOLUT inte tråkig! Jag gillar att du är lite halvblyg, fast nu är du inte de längre, hehe ;D
Tyvärr är det så, oftast när folk snackar skit om andra med dig så kommer dom snacka skit om dig med andra. Dom enda undantagen är när man är riktigt nära vänner och känner att man kan få "ventilera" saker man inte vet hur man ska hantera eller ta upp med en annan vän. Men sådant är sällsynt.
Jag tycker inte du är tråkig alls och det var stört onödigt att säga så om dig. I vilket syfte säger man en sådan sak till en person? Bara för att såra. Inget annat.
Lycka till på föredraget, det kommer säkert att gå bra. Think positive thoughts!
Förstår vad du menar, jag har själv varit där. Jag är också sådär lite blyg och säger inte något som jag inte tänkt igenom först. Ibland kan det verkligen kännas som ett handikapp... men jag försöker ändå. Att blockera det, och stödet, det hämtar jag från underbara TH :)
oj vad jag känner igen mig