Ja, jag behöver hjälp med mitt liv.
Det här är ett gammalt dagboksinlägg som jag skrev för två år sedan. Jag minns inte själv att jag skrivit det, och när jag hittade blev jag rädd. Då tyckte jag att jag mådde bra. Men.. jag vill inte dit ner igen.
Jag vaknar varje natt. Jag kan inte sova, och allting snurrar runt och skriker och bländar mig i ögonen. Jag klöser mina lår tills det börjar blöda. Jag slår på min vrist för att den ska gå av. Det gör den inte. Jag går ner i källaren och sätter mig på stengolvet i bara nattlinne. Jag tänker frysa ihjäl. Det gör jag inte. Jag tar en hammare, lägger min hand på golvet och slår till. Jag vill krossa mina fingrar. Det gör jag inte. Jag tar inte i tillräckligt och försöker en gång till. Tredje gången vågar jag inte och tappar hammaren och ser på min hand. Jag försökte ta i. Men det gjorde jag inte. Jag ser på resterna av min kropp. Den du lämnat att dö. Men jag dör inte. Jag går upp till köket. Öppnar kylskåpsdörren och letar efter någonting mögligt att äta. Jag hittar lite ost och några svampar. Jag äter och ser mina lår växa och min mage svälla upp. Jag sluter ögonen och stänger kylskåpet. Jag slänger allting i sopet. Jag hittar choklad. Luktar och tar en tugga. Spottar ut, och slänger den med. Jag försöker svälta. Men det gör jag inte. Så återstår två saker. Jag går/springer ner till hamnen. (Metallica, Thåström och Asta Kask håller mig sällskap). Går till båtrampen och går sakta ner i vattnet. Jag skulle ta mitt liv. När jag står med vatten till axlarna kommer en bil. Jag springer upp ur vattnet och går hem. Ännu ett försök åt helvete. I mjukisbyxor som jag bär i handen för att dom var för tunga och bara föll av, barfota och i ett tunt linne går jag hem igen. Jag hade i alla fall vett att ta på mig något annat än nattlinne, eller hur? Jag ser på min mobil att jag fått ett sms ifrån Pojken. Jag blev förtvivlad och gick in i mitt rum. Hittade mina rakblad. 25 på låret och 37 på armen. Jag ser ingenting för mina tårar. Katt kommer och ser på mig och pussar mig på kinden. Jag knuffar bort henne ifrån blodpölen. Skriver ett hemskt sms på mobilen, men skickar aldrig iväg det. JAg lägger mig med kinden i blodet. Jag ser på klockan. Klockan är halv fem. Om två timmar kommer bror hem. Sedan går jag ut till köket och hämtar papper och torkar upp blodet på golvet. Tvättar av mig. Med Mamma och pappa i Tyskland, Bror på jobbet och Bror på läger.
Jag ljuger?
Jag hade kvar smset i tre veckor.
Jag har gjort framsteg.
Mitt namn är Sofia.
Tack för mig.
Nu ska vi försöka igen. Och den här gången ska det gå.
Jag vaknar varje natt. Jag kan inte sova, och allting snurrar runt och skriker och bländar mig i ögonen. Jag klöser mina lår tills det börjar blöda. Jag slår på min vrist för att den ska gå av. Det gör den inte. Jag går ner i källaren och sätter mig på stengolvet i bara nattlinne. Jag tänker frysa ihjäl. Det gör jag inte. Jag tar en hammare, lägger min hand på golvet och slår till. Jag vill krossa mina fingrar. Det gör jag inte. Jag tar inte i tillräckligt och försöker en gång till. Tredje gången vågar jag inte och tappar hammaren och ser på min hand. Jag försökte ta i. Men det gjorde jag inte. Jag ser på resterna av min kropp. Den du lämnat att dö. Men jag dör inte. Jag går upp till köket. Öppnar kylskåpsdörren och letar efter någonting mögligt att äta. Jag hittar lite ost och några svampar. Jag äter och ser mina lår växa och min mage svälla upp. Jag sluter ögonen och stänger kylskåpet. Jag slänger allting i sopet. Jag hittar choklad. Luktar och tar en tugga. Spottar ut, och slänger den med. Jag försöker svälta. Men det gör jag inte. Så återstår två saker. Jag går/springer ner till hamnen. (Metallica, Thåström och Asta Kask håller mig sällskap). Går till båtrampen och går sakta ner i vattnet. Jag skulle ta mitt liv. När jag står med vatten till axlarna kommer en bil. Jag springer upp ur vattnet och går hem. Ännu ett försök åt helvete. I mjukisbyxor som jag bär i handen för att dom var för tunga och bara föll av, barfota och i ett tunt linne går jag hem igen. Jag hade i alla fall vett att ta på mig något annat än nattlinne, eller hur? Jag ser på min mobil att jag fått ett sms ifrån Pojken. Jag blev förtvivlad och gick in i mitt rum. Hittade mina rakblad. 25 på låret och 37 på armen. Jag ser ingenting för mina tårar. Katt kommer och ser på mig och pussar mig på kinden. Jag knuffar bort henne ifrån blodpölen. Skriver ett hemskt sms på mobilen, men skickar aldrig iväg det. JAg lägger mig med kinden i blodet. Jag ser på klockan. Klockan är halv fem. Om två timmar kommer bror hem. Sedan går jag ut till köket och hämtar papper och torkar upp blodet på golvet. Tvättar av mig. Med Mamma och pappa i Tyskland, Bror på jobbet och Bror på läger.
Jag ljuger?
Jag hade kvar smset i tre veckor.
Jag har gjort framsteg.
Mitt namn är Sofia.
Tack för mig.
Nu ska vi försöka igen. Och den här gången ska det gå.
Kommentarer
Trackback
