sofiabengtsson

Jag har aldrig varit en sådan person som letat upp all information jag kunnat om någon artist jag gillar. När jag tänker efter så vet jag nästan ingenting om Thåströms liv utanför scenen, eller Johnny Cash. Och det är faktiskt så jag föredrar det. Jag vill inte veta mycket om deras privatliv eller något sådant, jag får nästan lite dåligt samvete när jag vet för mycket.

Men det är något helt annorlunda med Tokio Hotel. Jag vet en del om dom som jag egentligen inte vill veta, men det är något som bara kommit framkrypandes allt eftersom. Varför Tokio Hotel berör mig så mycket som dom gör förstår jag faktiskt inte, jag kan inte sätta fingret på det helt enkelt. Jämfört med många andra så vet jag väldigt lite om Tokio Hotel. Jag vet så klart deras historia som band, men jag vet inte vilka klädmärken dom föredrar, vilken musik dom föredrar, eller någonting sådant.

Ibland känner jag mig som ett sämre fan för att jag inte har koll på sådant, men det är jag inte. Jag säger inte att det är fel att veta allting om sitt favoritband, men jag tycker bara att man ska passa sig för deras privatliv. Det är ju privat av en anledning.


Jag försöker att inte bygga upp en speciell bild av killarna, men det är så klart svårt. Dom bjuder ju verkligen på sig själva, vilket är helt underbart. Det tidningarna skriver ska man ta med en nypa salt, och man kan verkligen inte bygga en sanningsenlig uppfattning genom skvallertidningar.

Självklart skulle jag vilja träffa dom, och prata med dom som helt normala människor, för jag tror verkligen att jag skulle se dom som precis det. Normala människor, det beror självklart på vilket sammanhang man skulle träffa dom - men det jag skulle vara mest nervös över om jag träffade dom var om jag skulle hamna på samma bild som någon av dom, eller vad jag skulle säga (min engelska är jätte dålig).

Skit också, jag har tappat meningen med detta inlägget.. så jag slutar här - sorry.

Pryder mitt skrivbord. Mums.

Mer än så här blir det inte ifrån mig idag.

Jag kan inte sova. Jag satte igång datorn igen och gick in på tokiohotel.com och såg att videon kommit upp. Jag har precis sett klart den. Jag gillade den. Den var vacker.

Att dom blandar ett framträdande med backstage klipp är underbart. Jag älskar när dom gör så. Det funkade bra till By your side, och jag förstår deras tanke till varför dom valde att göra så även här, men jag hade hoppats på att dom skulle gjort en slags historia av det. Någon slags handling i videon.

Men man blir alldeles varm i hjärtat när man ser killarna skratta och ha kul. Att man får se att dom faktiskt är helt vanliga människor, som bara har ett fantastisk häftigt, roligt och ibland väldigt tröttande och krävande jobb.

Det blev en del eld, och det är bland det vackraste jag vet. Tom har för övrigt en väldigt snygg bil.

Jag skulle vilja skriva mer om vad jag gillar och inte gillar i videon, men orden vill inte sammarbeta med mig, jag vill kunna analysera mera, men jag är dålig på det. Det är någonting som jag måste träna mer på.

Men så länge kan jag bara tacka Tokio Hotel för deras underbara musik som lyckas gå rakt in i hjärtat varje gång man hör den. Jag faller för deras musik om och om igen. Tack så jätte mycket!

"Ich stelle mir immer folgende situation vor: wir stehen gemeinsam an einen Abgrund und jemand sagt: Einer von euch  muss in die tiefe springen  und wir niemals zurückkommen. Wir würden  auf jeden fall zusammen springen. Hundertprozentig."

Ja, mitt nästa projekt är att lära mig In Die Nacht på gitarr. Just nu jobbar jag på introt. Heja mig!

Är det någon mer än jag som undrar hur Bills nästa frisyr kommer att se ut? Vad mer kan han göra än att klippa det kort?

I natt drömde jag att jag var med i den musikvideon. Vad gjorde jag? Jo, jag sprang längst med en lång tegelmur och försökte ta mig över. Jag var jagad och låten spelade hur högt som helst, och jag sprang och sprang. Det brann runtomkring och sen vaknade jag.

Är mycket spänd över den videon helt enkelt. Tror att den kan bli riktigt bra.

1000 Meere 1000 Oceans Alien An deiner Seite (ich bin da) Attention Automatic Automatisch Beichte Black Break Away By your side Dark side of the sun Der letzte Tag Dogs unleashed Don't jump Down on you Durch den Monsun Final day Frei im freien Fall Freunde bleiben Forever now Forgotten Children Für immer jetzt Gegen meinen Willen Geh Geisterfahrer Heilig Hey Du Hey you Hilf mir fliegen Human connect to human Humanoid Hunde Ich bin nicht ich Ich brech aus In die Nacht In your shadow I can shine Jung und nicht mehr jugendfrei Kampf der Liebe Komm Lass uns hier raus Lass uns laufen Leb die Sekunde Live every second Love and Death Love is dead Menschen suchen Menschen Monsoon Nach dir kommt nichts Noise On the edge Pain of love Phantomrider Raise your hands Ready set go! Reden Rette mich Rescue me Sacred Schrei Schwarz Scream Screamin' Sonnensystem Spring nicht Stich ins Glück That day Thema Nr. 1 Totgeliebt Träumer Unendlichkeit Vergessene Kinder Wenn nichts mehr geht Wir schließen uns ein Wir sterben niemals aus Wo sind eure Hände Übers Ende der Welt World behind my wall Zoom Zoom into me

---

Vad säger man? Idag är det 108 dagar kvar tills jag befinner mig i Köpenhamn för att se dom live - för första gången. Nedräkningen har pågått sedan biljetterna släpptes och det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på det. Jag ser verkligen fram emot att se mina absoluta favoriter live, och även att träffa alla fina människor jag lärt känna tack vare dom. Hur mycket min kropp än kommer att göra ont och hur trött jag än kommer att vara så vet jag att varje sekund kommer att vara värt det. Det kommer vara såå värt det..

Hur kasst jag än mår kan dessa tankar få mig på bra humör. Me like you big time.

Jaa, Tokio Hotels nya singel är låtarna ovan.
"okej" tänkte jag. Inte helt oväntat faktiskt.

Jag hade faktiskt hoppats på Noise, men samtidigt tycker jag att den påminner ganska mycket om Shrei och Scream. Jag förstår verkligen varför de valde WBMW och LuL som sin andra singel.

Jag gillar't.

Ser fram emot musikvideon.

Nu är biljetterna bokade. Det är helt otroligt, jag har inte greppat det ännu. Jag kommer nog inte fatta att jag ska se Tokio Hotel förrän först en dag innan konserterna. Om ens då. Men, nu ska jag se dom. Ja, jag SKA SE DOM. LIVE. Jag har väntat i två år, och nu ska jag nog kunna vänta fem månader till. OMG!!

Jag tycker lite synd om mina vänner som kommer att höra mig tjata om detta i fem månader. Men det får ni för sjutton leva med :)

JAG SKA SE TOKIO HOTEL!!

1/3 - 10 Köpenhamn med Sora och co.
4/3 - 10 Stockholm, 5/3 - 10 Göteborg med Mimi och co.

I'm so exicted!

Ser ni vad Bill har i örat? Det ska jag tala om för er! Han har en INDUSTRIAL!!!!! Piercingen som jag tjatar om jämt och som jag har velat ha sen jag var sexton år gammal och som jag äntligen ska göra i vår när alla andra i öronen är perfekt läkta. Varför har han inte kvar den? Såååå hett!

btw, dagens låt: bend and break . keane