sofiabengtsson

Jag har aldrig varit en sådan person som letat upp all information jag kunnat om någon artist jag gillar. När jag tänker efter så vet jag nästan ingenting om Thåströms liv utanför scenen, eller Johnny Cash. Och det är faktiskt så jag föredrar det. Jag vill inte veta mycket om deras privatliv eller något sådant, jag får nästan lite dåligt samvete när jag vet för mycket.

Men det är något helt annorlunda med Tokio Hotel. Jag vet en del om dom som jag egentligen inte vill veta, men det är något som bara kommit framkrypandes allt eftersom. Varför Tokio Hotel berör mig så mycket som dom gör förstår jag faktiskt inte, jag kan inte sätta fingret på det helt enkelt. Jämfört med många andra så vet jag väldigt lite om Tokio Hotel. Jag vet så klart deras historia som band, men jag vet inte vilka klädmärken dom föredrar, vilken musik dom föredrar, eller någonting sådant.

Ibland känner jag mig som ett sämre fan för att jag inte har koll på sådant, men det är jag inte. Jag säger inte att det är fel att veta allting om sitt favoritband, men jag tycker bara att man ska passa sig för deras privatliv. Det är ju privat av en anledning.


Jag försöker att inte bygga upp en speciell bild av killarna, men det är så klart svårt. Dom bjuder ju verkligen på sig själva, vilket är helt underbart. Det tidningarna skriver ska man ta med en nypa salt, och man kan verkligen inte bygga en sanningsenlig uppfattning genom skvallertidningar.

Självklart skulle jag vilja träffa dom, och prata med dom som helt normala människor, för jag tror verkligen att jag skulle se dom som precis det. Normala människor, det beror självklart på vilket sammanhang man skulle träffa dom - men det jag skulle vara mest nervös över om jag träffade dom var om jag skulle hamna på samma bild som någon av dom, eller vad jag skulle säga (min engelska är jätte dålig).

Skit också, jag har tappat meningen med detta inlägget.. så jag slutar här - sorry.