Sammanfattning av konserterna
Jag lovar att detta inlägget blir det sista om konserterna, haha.
Det har verkligen gått en vecka sedan konserten i Gbg och det känns fortfarande overkligt. Jag har fortfarande inte kopplat att jag stod längst fram på alla tre konserterna och sjöng mig hes.
Jag försöker att inte jämföra konserterna för mycket med varandra, vilket så klart är väldigt svårt.
Köpenhamn var speciell därför att det var min första TH konsert och känslan av för första gången se Gustav, Georg, Tom och Bill i verkligheten går inte att beskriva. När Bill kom upp på scenen trodde jag att jag skulle svimma. Det var så magiskt och bara tanken på det ger mig gåshud. Jag är så tacksam över att dom körde den tyska setlistan också, så att jag fick höra de flesta låtar på tyska.
Stockholm var speciell därför att deras energi på scenen var helt fenomenal och smittade av sig i arenan. Den var helt magiskt, och vi fick nästan taket att lyfta.
Göteborg var speciell just för att den blev så känslomässig för mig. Jag började gråta under Phantomrider, eftersom det då slog mig att det var min sista konsert för denna gång. Att jag såg mina vänner fälla några tårar hjälpte inte mycket heller. Men åååh så underbart det var..
Känslan är så svår att beskriva för någon som inte är ett Tokio Hotel fan, eller som inte uppskattar ett band lika mycket som jag själv gör.
(tagen av Mirre precis innan TH entrade scenen)
Jag och Sara måste varit såååå hatade av dom bakom, haha.
Globen, Stockholm 4/3 2010
Skandinavium, Göteborg 5/3 2010
HELLO
THE END IS NEAR
HELLO
WE'RE STILL STANDING HERE
THE FUTURES JUST BEGUN
ON THE DARK SIDE OF THE SUN
Det har verkligen gått en vecka sedan konserten i Gbg och det känns fortfarande overkligt. Jag har fortfarande inte kopplat att jag stod längst fram på alla tre konserterna och sjöng mig hes.
Jag försöker att inte jämföra konserterna för mycket med varandra, vilket så klart är väldigt svårt.
Köpenhamn var speciell därför att det var min första TH konsert och känslan av för första gången se Gustav, Georg, Tom och Bill i verkligheten går inte att beskriva. När Bill kom upp på scenen trodde jag att jag skulle svimma. Det var så magiskt och bara tanken på det ger mig gåshud. Jag är så tacksam över att dom körde den tyska setlistan också, så att jag fick höra de flesta låtar på tyska.
Stockholm var speciell därför att deras energi på scenen var helt fenomenal och smittade av sig i arenan. Den var helt magiskt, och vi fick nästan taket att lyfta.
Göteborg var speciell just för att den blev så känslomässig för mig. Jag började gråta under Phantomrider, eftersom det då slog mig att det var min sista konsert för denna gång. Att jag såg mina vänner fälla några tårar hjälpte inte mycket heller. Men åååh så underbart det var..
Känslan är så svår att beskriva för någon som inte är ett Tokio Hotel fan, eller som inte uppskattar ett band lika mycket som jag själv gör.
Forum, Köpenhamn 1/3 2010
(tagen av Mirre precis innan TH entrade scenen)
Jag och Sara måste varit såååå hatade av dom bakom, haha.
Globen, Stockholm 4/3 2010
Skandinavium, Göteborg 5/3 2010
HELLO
THE END IS NEAR
HELLO
WE'RE STILL STANDING HERE
THE FUTURES JUST BEGUN
ON THE DARK SIDE OF THE SUN
Kommentarer
Postat av: Sheriilyn
Vad synd att vi inte fick syn på varandra! =/
Postat av: Sheriilyn
Jag stog i första sektionen med några rader framför mig, mellan Toms sida och mitten.
Postat av: LINA*
åååååå fyfan vad jag längtar nu, 22 dagar tills jag ser dem igen <33
Postat av: anchi
åh. en vecka sen, shit alltså.. vad jag saknar det. och dom. och allt.
<3
Postat av: andrea
Var det samma låtar på alla ställen? Jag var på den i scandinavium, jag blev lite ledsen först för att det var så lite folk där. Men sen när det startade och alla tjejer skrek med i killarnas låtar blev allt underbart :D:D fan vad grymt det var asså! <3
Trackback
