Henrik Torehammar for the win
Klippet ovan är skitroligt och jag skrattade as mycket när jag såg det, vilket antagligen betyder att ingen annan kommer att skratta åt det eftersom min sorts humor tydligen är ganska udda.
Henriks olika CV:n
Henriks Svenska CV
1980: Henrik föds i Kristinehamn , en östvärmländsk småstad med 24.000 invånare. En stad som börjar känna av avindustrialisering, har den högsta kommunalskatten och låter barnen äta på papptallrikar. Det senaste blev ett inslag i Tvärsnytt där Henrik syns. Inspelat över storasyster Malins favoritfilm Grease. Hon förlät honom aldrig. Henriks mamma jobbar som barnmorska och pappan har rörmoksfirma.
1981: Henrik börjar hos dagmamma Eva
1984: Henriks familj köper sommarstuga vid Vänern.
1987: Henrik gör debut i barnteatergruppen Små Pärlor som djungeltupp. (Extrainsatt djur i Snövit)
1989: Muren faller. Henrik ser bilderna på TV och undrar hur det skulle vara att få så mycket uppmärksamhet. Säger något lillgammalt om att våld är dumt.
1995: Henrik kommer ut som homogay (först i tre månader som bi) och skaffar sin första kille i Göteborg.
1998: Henrik åker till Shelton, WA, för ett high school-år i USA.
2000: Henrik flyttar till en studentlägenhet i Göteborg och börjar plugga statsvetenskap.
2004: Henrik börjar läsa journalistprogrammet vid Göteborgs Universitet.
2005: Henrik startar sin journalistkarriär på Nya Kristinehamnsposten.
2008: Henrik börjar på P3 och gör programledarpremiär i Brunchrapporten.
Henriks DDR CV
1980: Henrik föds i Bitterfeld, en industristad med cirka 20.000 invånare, som ligger vid Grosser Goitzschesee, nära Leipzig. Bitterfeld ses som den smutsigaste staden i Europa, det hänger ofta svarta rökmoln över staden från fabrikerna. Båda Henriks föräldrar jobbar som arbetare på ”Elektrochemisches Kombinat Bitterfeld", den statsägda kemifabriken, där de flesta Bitterfeldbo är anställda.
1983: Henriks familj får en ljusblå Trabant-bil efter bara 6 års kötid, med den nya bilen åker de till en tältplats vid Östersjön på sommaren. Hans föräldrar fick nämligen tillåtelse att semestra där på grund av utmärkt engagemang i sina arbetsgrupper på fabriken.
1987: Henrik inträder i den socialistiska ungdomsorganisationen "Jungpioniere Ernst Thälmann". Han är jättestolt över den blåa halsduken han får och tycker mest om att sjunga i kör låten ”Den lilla trumpetaren”
1989: Muren faller. Familjen Torehammar åker för första gången till Västtyskland för att hälsa på släktingar. De får 100 D-Mark som välkommenspresent av den västtyska staten. Henrik köper sin första Mickey-Mouse-tidning.
1995: Henrik letar förtvivlat efter sin första kille, men utbudet bland Bitterfeldborna är skralt. Alla som är som är smarta, snygga och /eller böga flyttar till Västtyskland så fort de kan, helst till Berlin
1998: Henrik åker på ett studentutbyte till Bochum i Västtyskland- Här hittar han sin första kärlek Daniel, som lär Henrik att prata utan den Bitterfeld-dialekt, så att Daniels västtyska kompisar inte skrattar ihjäl sig så fort Henrik öppnar munnen.
2000: Henrik flyttar tillsammans med Daniel till Berlin i en lägenhet med högt i tak och parkett i Friedrichshain. Berlin-hypen är större än nångonsin i Tyskland. Han pluggar grafisk design. Reklambranschen har växt under IT-boomen och Henrik hoppas på att kunna tjäna mycket pengar efter sin examen. Han vill absolut inte hamna i samma situation som sina föräldrar som varslades i Bitterfeld och lever på socialbidrag.
2004: IT-bubblan har spruckit och det går dåligt för samtliga 513 reklambyråer i Berlin. Nu är både Henrik och hans föräldrar utan jobb. Henrik ger inte upp utan öppnar en makrobiotisk mjölkbar i Prenzlauer Berg, som snart nämns i alla guideböcker och blir en stor succé.
2005: Henrik startar Sushi-Elektro-Parties i sin bar, där han själv är dj. Radion uppmärksammar hans populära fester och han får en egen musikshow på nätterna där han spelar musik.
2008: Efter radiostationen upptäcker Henriks talang för att prata och han blir programledare för ”Bitterfeld-Rapport”. Ett samhällsprogram för unga tyskar.
