bang, bang, my baby shot me down

Igår satt jag med ett försök till en ny manip. Jag satt väldigt länge och försökte få det bra. Tre timmars säkert. När jag till slut kände att jag inte orkade mer och borde vara klar blev jag så arg över att den var så himla dålig och fejkad att jag tog bort den. Tre timmars arbete åt helvete helt enkelt.

Det är så sjukt mycket som man aldrig vågar visa upp för er egentligen. Jag vet att jag har på tok för höga krav på mig själv. Man kan inte vara bäst på en gång utan det tar tid och man måste ge det den tiden. Men jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mig på olika sätt, och jag har prövat mig (och prövar fortfarande) vilket/vilka sätt som passar mig bäst.


Och jag har egentligen ingen aning. Jag kan många saker, men jag är inte speciellt bra på något. Jag kan spela instrument, läsa noter och ackord. Jag kan slänga ihop en hemsida om det behövs, jag kan ta en bra bild med en kamera - även om jag inte kan några tekniska grejer när det gäller kameran - så har jag ändå ögon för det, och jag är ganska duktig i photoshop.


Men ändå så vägrar jag att vara nöjd.

Krav - jag hatar det ordet. Mamma säger ofta åt mig att lugna ner mig. Att jag måste andas och inte göra allting på en och samma gång. Men jag är nyfiken, det ligger i min natur, jag vill testa på en massa saker, för att kunna bestämma mig för vad jag trivs bäst med och eventuellt kan försörja mig på i framtiden.

Nu känner jag att detta inlägget utvecklas till någonting jag inte vill, så jag slutar här.
Egentligen skulle jag bara skriva:

Jag började på en manip igår. Efter tre timmar slängde jag den. Det resulterade i för lite sömn och jag känner mig som en zombie just nu.

(ps. de senaste bilderna på bill dödar mig. Jag vill ha en sådan mössa..)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0