sofiabengtsson

Bland det vackraste jag vet hör Stjärnhimlen. Jag har alltid älskat att vara ute och gå och kolla upp på stjärnorna och veta att man inte är ensam.

Här kommer ett gammalt utdrag ifrån min dagbok 2006:
När jag var liten trodde jag att jag skulle bli en stjärna när jag dog. Ni vet en sådan som är på himlen. Jag trodde att alla stjärnor var personer som dött. Jag gillar verkligen den tanken och höll kvar i den så länge jag vågade. När min morfar dog satt jag ute hela natten och kollade upp mot himlen, bara för att se om en stjärna dök upp och blinkade lite extra åt mig. Jag var tolv år och ville inte tro på något annat än det.

Ibland får jag verkligen till det. För just den texten älskar jag. Jag hade många tankar under den perioden som jag skrev ner, och det är jag både tacksam och mindre tacksam för. Just denna texten ska jag skriva ut och sätta upp på min dörr.