sofiabengtsson

Har den tanken slagit er någon gång? Jag har tänkt den tanken alltför många gånger. För några år sedan skulle jag svarat nej. Jag skulle inte ens kommit i närheten av mig. Jag hade fruktansvärda humörsvängar och kunde helt plötsligt skrika eller säga något konstigt och sedan bara springa/gå därifrån.

Men idag så.. Ja, jag skulle gilla mig själv om jag träffade mig. Fast jag tror att jag skulle tycka att jag själv var lite underlig första gången, och blyg. Eller så skulle jag tycka att jag var helt störd - på ett bra sätt.

Jag brukar bete mig på två olika sätt när jag träffar nya människor.
I grupp är jag oftast försiktig, iakttar och lyssnar. Svarar på tilltal och försöker säga något lite då och då.

Är man själv med mig pratar jag oftast på om allt och ingenting. Oftast minns jag inte vad jag sagt efteråt eftersom jag bara har ordbajsat och inte lagt ner mycket tanke bakom det jag säger. Jag kan få folk att skratta när jag är sån här och det gör mycket.

Jag uppfattas ofta som stel och tråkig. Men det är bara för att jag är ganska lugn som människa. Ibland tycker jag att jag själv är stel och tråkig, men jag vet att andra inte gör det.

Puh, vad tror ni? Skulle ni gilla er själva om ni träffade er?