sofiabengtsson

Förmiddagen tillbringades hos Anon i Skövde. Första gången på ett halvår. Precis när jag klivit innanför dörren visar jag upp ett tydligt Sofia beteende.

"Ah, äntligen! Vad kul att se dig"
"Mhm..." 

Jag tänkte inte ens på att jag bara grymtade något till svar förrän han nämnde det lite senare. Det är helt enkelt något jag inte ens gör medvetet längre utan som går på automatik, och det fick mig verkligen att tänka till.

Jag är glad att han lärt känna mig så bra som han gjort. Han hjälper mig att bli en bättre människa. En bättre människa som behandlar sig själv bättre. Han tycker att jag är stark, och hans argument är så himla bra att jag börjar tro honom.

För en gångsskull när jag gick ut genom dörren och pluggade in mina hörlurar så kände jag mig helt blank. Det var så många tankar som snurrade att jag var tvungen att stänga av. Jag kände mig inte ledsen, utan snarare lättad och det kändes väldigt, väldigt skönt.

Alla behöver en sådan människa som kan få en att känna så.

Nåja, jag överanalyserar ofta saker. Vilket ofta leder till att jag sitter tyst och bara stirrar framför mig. Inuti mitt huvud pågår en ständig konfilkt som jag försöker lösa.