sofiabengtsson

I morse när jag vaknade så hade jag bitmärken på armarna. Inte ett utan ganska många. I tonåren vaknade jag ofta med bitmärken på armarna, och jag kunde inte alls förstå hur dom kommit dit. Eller jo, självklart var det ju jag själv som placerat dom där, men jag fattade aldrig varför. Det gjorde jag inte i morse heller. Jag har antagligen drömt något som gjort att jag blivit rädd och bitit mig själv.

Nu ska jag bege mig ner till stan. Ska dels till bibblan och sen ha möte med socialtjänsten. Hoppas det går bra. Ikväll ska vi fortsätta att sy. Vi kan bli klara idag, och det vore ju verkligen GULD.

hörs ikväll om det inte blir för sent.
Ha en bra dag, ungdomar!