Varför Tokio Hotel?

Jag tänkte tillägna detta inlägg helt åt Tokio Hotel. Jag ska försöka beskriva varför jag tycker om dom så himla mycket som jag gör, och varför deras musik betyder så otroligt mycket för mig.


Monsoon utgavs som singel den 24 april 2007, men det var inte förrän i juli 2007 jag hörde den första gången och jag fastnade för den direkt. Jag älskade låten rakt igenom och jag minns fortfarande när jag hörde Bills röst sjunga when i loose myself i think of you för första gången, och jag minns fortfarande den känslan jag fick. De orden var exakt vad jag behövde höra just då. Jag mådde inte särskilt bra och jobbade på ett jobb jag inte trivdes på. Varje gång låten spelades på radion blev jag glad och alldeles varm inombords. Men, jag tog aldrig reda på vad bandet hette, och det kan jag än idag inte förstå varför jag inte gjorde. När den slutade spelas på radion "glömde jag bort den".


Reporter: Do you say anything at all?
Gustav: .. No, I make music


Ett halvår senare drömde jag en väldigt konstig dröm. Och jag minns att jag drömde om någon som jag inte visste namnet på. Jag hörde en låt jag aldrig hört, och sen drömde jag att jag såg en stor skylt med ett namn på. Bill Kaulitz. När jag vaknade och googlade hans namn fick jag upp denna bilden;

jag föll direkt för hans utseende, och började söka efter information om honom. Han hade ju sjungt till mig i drömmen och när jag upptäckte att han var sångaren i bandet Tokio Hotel, som gjort låten Monsoon, som gjort mina dagar på jobbet den sommaren uthärdliga, blev jag väldigt glad. Jag kände mig som fjorton igen och sökte efter information om bandet, köpte deras skivor och lyssnade på dom i flera dagar i sträck. Jag blev nästan rädd när jag satte på Zimmer 483 skivan första gången och låt nummer åtta började spelas. Jag stod och lagade mat och jag minns att jag tappade kastrullen med makaroner i diskhon. Det var låten i min dröm! Den fanns på riktigt! Hallo, Du stehst in meinder Tür. Es ist sonst niemand hier, ausser Dir und mir. Komm doch erstmal rein, der Rest geht von allein In Zimmer 483. Hier drinnen, ist niemals richtig. Tag Das Licht kommt aus der Minibar, Und morgens wirds hier auch nicht hell. Wilkommen im Hotel. Wir wollten nur reden.. Ja, jag trodde att jag blivit tokig, men jag var helt säker på att jag aldrig hört den förut innan dess. Tro mig eller inte, jag förstår om ni inte gör det, men jag blev riktigt rädd för en stund.

Sen började hjärntvättningen (: Jag försökte få alla jag umgicks med att börja tycka om Tokio Hotel, försökte få dom att förstå hur bra dom verkligen var. Det gick väl inte jätte bra direkt. I samma veva gjorde jag en design till tokiohotel.blogg.se, och dom gillade den och den blev publicerad. Jag kunde inte varit gladare.


Dessa pojkar får en alltid på bra humör. Alltid. Hur ledsen och deprimerad jag än kan vara så behövs det egentligen inte så mycket för att få mig okej. En mp3, och tokio hotel är vad jag behöver. Det är därför jag sällan lämnar mitt hem utan min mp3. Det är svårt att beskriva vad som händer med mig, men så fort jag hör tonerna ifrån Reden, Don't jump/spring nicht eller Hilf mir fliegen sveper ett lugn över mig. Jag sitter och lyssnar (framför allt på Reden) på låtarna på repeat tills det värsta har gått över.


"Sometimes there are situations in life when you no longer want to carry on. And there are persons who have no one to lean on. And I wish I could have been there to wisper in his ear, believe in life, believe in tomorrow, Don't Jump" - Bill Kaulitz


Det är svårt att välja favoritlåtar, eftersom många är så jävla bra, jag har olika favoritlåtar varje dag, men Reden och Hilf mir fliegen hör alltid till dessa, varje dag och hela tiden.



Reden är och kommer alltid att vara en speciell låt för mig. Dels p.g.a drömmen jag hade, och dels för att det var den första th låten jag lärde mig spela på gitarr, och för att varje gång jag hör introt till låten får jag ett leende på läpparna. Hilf mir fliegen påminner mig om saker som sitter så djupt in i min själ att det ibland gör ont att tänka på. Men den påminner mig samtidigt om saker som jag aldrig någonsin vill glömma.

Jag blir fortfarande förvånad ibland när jag tänker på deras musik. Hur mycket jag faktiskt älskar den. Jag trodde inte att det var möjligt att älska något så mycket. Visst får jag höra gliringar om att jag tycker att dom är bra, att det bara är "emos och småbarn" som lyssnar på dom, men det sköna är att jag bara kan slå undan dom tankarna och tänka att Jag inte bryr mig om det. Huvudsaken är att jag gillar dom. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, jag accepterar deras åsikter, men jag lägger inte ner tid och energi på att argumentera emot, eftersom människor har sådana starka fördomar mot TH, och det kan vara helt omöjligt att rubba på deras syn på bandet.


Jag har aldrig sett dom live, vilket irriterar mig väldigt mycket. Men, till hösten ska jag åka med två vänner och se dom någonstans i europa och jag längtar så mycket att det gör ont i kroppen. Jag har drömt om att se dom så himla länge, och jag vet inte hur många gånger jag sett Zimmer 483 och Schrei DVD:erna.


"I know that every one of us has someone we carry deep inside of us. No matter what happens you´ll never forget them. I also know that there´s not a whole lot of them out there. But I know that all of you are among them. you´re sacred to us" - Bill


En sak som jag glömt att ta upp är att dom alltid verkar så himla glada och så otroligt tacksamma för att dom kommit dit dom är nu. Dom bryr sig om sina fans otroligt mycket, och det är väldigt fint. Jag tror verkligen att dom är så fina människor som dom verkar att vara, dom låtsas inte vara några dom inte är. Det tror jag är en av de charmigaste grejerna med dom, de gör sin grej till 110% och struntar i hur folk ser dom, eller hur dom kan tolkas.

Jag har försökt förklara varför jag tycker om Tokio Hotel, men vet inte riktigt om det gick fram. Men det gör inget, för jag kan ändå inte riktigt förklara mina känslor för deras musik. Det går inte beskriva med ord. Jag vet att ni som är fans förstår mig, och ni som inte är det har antagligen inte läst detta inlägget.

Tack vare Tokio Hotel har jag fått nya vänner, som förstår precis hur jag känner mig, och som jag kan nörda mig tillsammans med. För det är jag evigt tacksam! Ni vet vilka ni är, och ni är underbara, och jag hoppas att ni stannar hos mig ett bra tag till.

Har ni något band som får ert hjärta att slå ett extra slag varje gång ni hör bandets namn, eller något som förknippas med bandet? Något band som har räddat er från en viss känsla? Hur upptäckte ni det bandet i så fall?

Kan ni inte skriva om det i er blogg och sedan kommentera här nedan, det vore nämligen väldigt spännande att läsa.

Kommentarer
Postat av: [Leonita] & Egzona

Detta var helt underbart att läsa, för vi känner exakt likadant.



JAG ÄLSKAR TH!!!

2009-02-11 @ 21:40:57
URL: http://leonitaegzona.blogg.se/
Postat av: Ebba

Åh, jag ska så skriva om det imorgon på min blogg efter skolan! Om jag glömmer det får du gärna påminna mig:)

Gud va häftigt det där med drömmen var! Snacka om att det var ödet att din och TH.s vägar skulle mötas!

Juste, du har också mail;)

Kramar!<3

2009-02-11 @ 21:52:51
URL: http://byebba.blogg.se/
Postat av: Leonita & Egzona

Aw... vår ängel <3

2009-02-12 @ 09:44:17
URL: http://leonitaegzona.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag älskar det här med din blogg. Att man kommer att tänka på så många nya saker och börjar fundera över allt möjligt jag annars bara tagit för givet. Nu ska jag se om jag lyckas få till ett inlägg om det också, men det kräver en del djuplodande i mitt CD-ställ så det blir kanske av först imorgon... Det här är fantastiskt skrivet, tack för att du delar med dig!

2009-02-12 @ 16:57:13
URL: http://nyckel.blogg.se/
Postat av: Linnea J

Hej, du har sån känsla Sofia! Kan inte beskriva hur jag avundas alla människor som du som verkligen brinner och älskar något, för den genen saknar jag. Dessutom tar du vara på din kreativitet! Jag är så grymt imponerad, hör du det! Om jag minns dig rätt kommer du bara sucka nu MEN Ta vara på dig, allt du kan och allt du känner

Tusen kramar

2009-02-12 @ 18:37:19
Postat av: LINA

TH<33

galet det där med drömmen läskigt men coolt och reden är massa bra.

när jag hörde Durch den monsun tyckte jag dom var ett okej band liksom inge mer men 2 dagar senare hörde jag Schrei och gegen M.W... jag bara satt som fastfrusen... Schrei finns inga ord för min kärlek till den låten

2009-02-12 @ 23:14:13
URL: http://missinna.blogg.se/
Postat av: MIRRE

så jävla underbart inlägg!

2009-02-14 @ 17:18:20
URL: http://miirre.se
Postat av: Sofia

Du har så rätt i vad du skriver! Känner exakt samma sak, från det att hjärntvättningen som inte blev så lyckad till kännslan man får då man lyssnar till deras låtar. Alla tycker att deras musik är depp musik, men jag håller inte med, jag blir som du sa lung av den, är jag arg då blir jag glad. Tokio Hotels musik har en förmåga att gå långt in i hjärtat! Det är därför deras fans är så trogna, det är kärlek!

2009-03-28 @ 11:38:36
URL: http://sofiacharlotta.webblogg.se/
Postat av: TH<3

Jag ryser när jag läser detta inlägg, otroligt bra srivet

2009-05-01 @ 18:23:52
Postat av: Linnea

Jag är helt tagen, detta var första gången jag varit inne på din blogg och det du skriver är så himmla bra! Och att du tappade makaronerna ner i vasken första gången du hörde Reden förstår jag till 110%! Den låten är så otroligt bra och jag klarar inte en dag utan den, har jag inte tillgång till min ipod eller dator nynnar jag den för mig själv istället :-) Nu kommer din blogg att hamna under mina favoriter!

2009-05-22 @ 17:19:09
Postat av: Malin

Du känner precis som mig. jag kan inte andas utan dom eller deras musik!

"Leih mir deine Flügel" <3<3

2009-06-01 @ 21:49:36
Postat av: Beatrice

Du fick fram det bästa med dom. Jag kan inte beskriva känslan jag känner när jag hör första tonerna i Reden, eller när jag kollar på reden unplugged när jag ser Tom kolla på Bill och sedan bli koncentrerad och kolla ner på gitarren. Inte heller när man hör helikopterljudet från tvn och vet att det är monsoon som ska spelas, och inte heller besvikelsen när det inte är det. Tokio Hotel har fångat mitt liv på ett sätt jag inte trodde var möjligt, och det är tråkigt att vissa inte kan acceptera det.

Jag vet inte hur många gånger jag valt ett arbete med förknippning till Tyskland bara för att jag känner att jag relaterar pyttelite till det. Jag tycker att Tyskland som land är intressant, andra världskriget intresserar mig på ett helt annat sätt nu än för två år sedan bara för Tokio Hotel. Det är sjukt!

2009-06-04 @ 20:01:03
URL: http://chevny.devote.se
Postat av: sandra

omg! det var så bra skrivet, du förklarar det som th fans känner för deras musik!

Jag har varit ett Fan sedan hösten 2006, såg dem i Holland 2008 och fler kommer det bli!

2009-06-07 @ 16:11:08
URL: http://pandys-sandra.blogspot.com
Postat av: Hanna

Det var väldigt roligt att läsa. Jag förstår precis vad du menar!

2009-07-22 @ 19:09:57
URL: http://bleibenimmer.blogg.se/
Postat av: amanda ♥

Oherregud, när jag läste texten så insåg jag att vi känner precis samma sak och vi båda har samma favoritlåtar :)



Ingen av mina vänner förstår hur jag kan lyssna på detta "emoband " med en "homosexuell sångare" och allt vad dom nu säger men jag skiter fullständigt i vad dom säger, deras musik betyder otroligt mycket för mig.



Kram

_

Svar på din kommentar: Ja, det tycker jag att du ska göra, bara att jag är nöjd med min design, men de finns nog andra som skulle tycka om den :)

2009-07-23 @ 02:17:27
URL: http://amandahedmans.blogg.se/
Postat av: Emma

Gillar du Tokio Hotel?

Då bör du kolla in lite bilder jag själv har fotograferat på dom :)

lämna gärna en kommentar och berätta vad du tycker om bilderna och berätta gärna varför du gillar TH =)



Tävling kommer upp inom kort och det kommer att vara en tävling för alla Tokio Hotel fans only =)



Emma

2009-08-08 @ 19:24:25
URL: http://emmaeriica.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0