sofiabengtsson

Alltså.. jag sitter och gråter. Varför? Jo, jag är så sjukt lättad. Det känns som att de stenar som funnits inuti mig, och som tyngt ner mig i flera år sakta börjar försvinna. Jag är så himla lättad att jag faktiskt är här, att jag inte gav upp när jag inte orkade mer. Jag är bara så himla lättad, för precis allting, och jag vet inte ens vart känslan kom ifrån.

Jag har börjat skratta igen, oftare än vad jag har gjort. Jag ler mer än vad jag någonsin har gjort, och mina tankar har börjat att bli allt mer och mer positiva. Och jag har faktiskt börjat gilla det också.

Nu smög solen fram, sehr gut!