Roliga sällskapsspel
Jag äger tre sällskapsspel; Kinaschack (självklart), yatzy och Jenga.
Mina absoluta favoritspel. Ett spel som jag velat ha väldigt länge är Twister. Mest för att ingen någonsin har slått mig i det (:
Talisman och Drakborgen är också två favoriter. Det är två spel jag har växt upp med. Drakborgen drömde jag mardrömmar om när jag var liten och oförstående. D brukade säga "om du inte går och lägger dig så kommer skuggan och stryper dig" vilket gjorde att när jag väl gått och lagt mig inte vågade somna för att jag var så rädd för att den skulle strypa mig i sömnen. - Jag var väldigt lättskrämd när jag var liten -
Talisman brukar alltid mina småkusiner spela när dom kom hem till oss. Det var/är ett måste. Det är bra, för då håller dom sig i köket i några timmar utan att springa runt och slåss.
Apropå att slåss.. Vi är nog ganska våldsamma i våran släkt. Vi var det i alla fall när jag var yngre. Att spela fotboll med min familj är helt livsfarligt. Det är ingen lek, utan blodigt allvar. Till slut är inte målet att få tag i bollen och göra mål, utan att istället knuffa/brotta ner motståndarna på marken så att dom inte har en chans att resa sig igen. Det är ganska kul, men kan som sagt urarta ganska ordentligt. När fyra stycken sitter på en är det inte lika roligt längre.
Nu ska jag på lunch med mor och farbror.
hejdå...
Mina absoluta favoritspel. Ett spel som jag velat ha väldigt länge är Twister. Mest för att ingen någonsin har slått mig i det (:
Talisman och Drakborgen är också två favoriter. Det är två spel jag har växt upp med. Drakborgen drömde jag mardrömmar om när jag var liten och oförstående. D brukade säga "om du inte går och lägger dig så kommer skuggan och stryper dig" vilket gjorde att när jag väl gått och lagt mig inte vågade somna för att jag var så rädd för att den skulle strypa mig i sömnen. - Jag var väldigt lättskrämd när jag var liten -
Talisman brukar alltid mina småkusiner spela när dom kom hem till oss. Det var/är ett måste. Det är bra, för då håller dom sig i köket i några timmar utan att springa runt och slåss.
Apropå att slåss.. Vi är nog ganska våldsamma i våran släkt. Vi var det i alla fall när jag var yngre. Att spela fotboll med min familj är helt livsfarligt. Det är ingen lek, utan blodigt allvar. Till slut är inte målet att få tag i bollen och göra mål, utan att istället knuffa/brotta ner motståndarna på marken så att dom inte har en chans att resa sig igen. Det är ganska kul, men kan som sagt urarta ganska ordentligt. När fyra stycken sitter på en är det inte lika roligt längre.
Nu ska jag på lunch med mor och farbror.
hejdå...
Kommentarer
Postat av: martin
kinaschack haha :D
Trackback
