sofiabengtsson

Igår efter träningen åkte jag och Charlotte till Madde på hennes jobb och pratade lite med henne. Det var trevligt, jag har inte pratat med henne på ett tag, hon har så himla fint hår (: Hon ska flytta nu, och hon ska flytta till ett hus jag har velat bo i! Ibland har vissa flyt. Nåväl, jag och Charlotte bestämde oss för att hyra en film, och lotten föll på När mörkret faller. Och jag är osäker på när jag senast blev så arg av att kolla på en film. Jag blev så upprörd att jag var tvungen att gå upp och röra på mig för att inte börja slå på Charlotte.



Två unga systrar hamnar i en mardrömslik och livsfarlig återvändsgränd när de går emot sin familjs vilja. Några dörrvakter attackeras av ett gäng kriminella och rena kriget utbryter. En framgångsrik kvinna, vinnare av Stora Journalistpriset, polisanmäler sin man som misshandlar henne och chockas när hon inser att hon därmed får en ny fiende i deras gemensamma journalistkollegor. Men vad ingen av förövarna har förutsett är den enorma kampvilja som nu väcks hos de som hotats en gång för mycket. Och en strid på liv och död kan börja?

Jag vet inte alls vad jag ska tycka om filmen, nu i efterhand tycker jag nog inte att den var så bra, egentligen. Men jag kan inte bestämma mig, skådespelarna var faktiskt bra, men jag har lite svårt för Lia Boysen. Fast Reuben Sallmander och Per Graffman är alltid lika bra. De olika handlingarna i filmen var okej, det kändes ganska overkligt på sina ställen, men samtidigt kan jag inte säga något, eftersom jag inte har varit i någon av dom situationerna. Jag tänkte hela tiden på saker jag skulle gjort istället, men antagligen skulle jag handlat ungefär som dom i filmen.. fast om någon slår mig, så slår jag oftast tillbaka, vem det än är, och det har visat sig inte vara så himla bra alla gånger. Hedersmord gör mig fly förbannad. Jag säger bara det.

Fasen vad jag skriver dåligt förresten, ni får leva med det.
dessutom tycker jag att martin ska komma hit, men han vägrar!