Ta mig härifrån!
Jag är så trött på sverige. Jag vill utomlands. Den senaste månaden har jag saknat Berlin så fruktansvärt mycket. Var där i knappt fyra dagar för två år sedan och jag blev som fast, jag älskar Berlin och dess historia. Ska jag flytta utomlands kommer jag garanterat att hamna där - någongång. Jag har ju alltid velat åka utomlands, plugga/jobba.. vadsomhelst.
Jag vill inte börja plugga i höst, jag vill verkligen inte det. Jag vill fly utomlands istället. Jag vet inte vem jag ska prata med detta om heller. Alla blir ju bara så till sig så fort jag ens nämner att hoppa av, eller så. Folk säger alltid att jag ska bita ihop, men jag bet ihop hela högstadiet och hela gymnasiet. Jag orkar inte bita ihop mer. Jag hatar skolan, jag gör verkligen det! Det är hemskt att säga det, och jag må ha en dålig dag idag, men jag gillar den inte. Jag får ångest över alla pengar som bara försvinner, och som jag måste betala tillbaka större delen av mitt liv. Jag får ångest när jag inser att jag inte lär mig något, och att jag slösar bort min värdefulla tid.
Jag vill inte prata med familj för dom får mig alltid att må dåligt över att jag ens funderar på att hoppa av. "Men du trivs ju". Ja, stundvis trivs jag jätte bra, utåt sett trivs jag jätte bra hela tiden. Men inombords skriker jag. Jag känner mig så vilsen i mig själv, och jag väntar bara på att någon ska hitta mig och leda mig rätt. Det stör mig, jag väntar på att någon ska hitta mig, när det borde vara jag själv som ska leda mig rätt. Det borde ju vara jag som vet vad jag vill göra, och vad jag trivs med. Det vet jag ju oftast ändå, men det är alltid pengar som står i vägen..
Jag måste verkligen ta mig en riktig funderare..
Jag vill inte börja plugga i höst, jag vill verkligen inte det. Jag vill fly utomlands istället. Jag vet inte vem jag ska prata med detta om heller. Alla blir ju bara så till sig så fort jag ens nämner att hoppa av, eller så. Folk säger alltid att jag ska bita ihop, men jag bet ihop hela högstadiet och hela gymnasiet. Jag orkar inte bita ihop mer. Jag hatar skolan, jag gör verkligen det! Det är hemskt att säga det, och jag må ha en dålig dag idag, men jag gillar den inte. Jag får ångest över alla pengar som bara försvinner, och som jag måste betala tillbaka större delen av mitt liv. Jag får ångest när jag inser att jag inte lär mig något, och att jag slösar bort min värdefulla tid.
Jag vill inte prata med familj för dom får mig alltid att må dåligt över att jag ens funderar på att hoppa av. "Men du trivs ju". Ja, stundvis trivs jag jätte bra, utåt sett trivs jag jätte bra hela tiden. Men inombords skriker jag. Jag känner mig så vilsen i mig själv, och jag väntar bara på att någon ska hitta mig och leda mig rätt. Det stör mig, jag väntar på att någon ska hitta mig, när det borde vara jag själv som ska leda mig rätt. Det borde ju vara jag som vet vad jag vill göra, och vad jag trivs med. Det vet jag ju oftast ändå, men det är alltid pengar som står i vägen..
Jag måste verkligen ta mig en riktig funderare..
Kommentarer
Postat av: Mariam
Det löser sig alltid ska du veta. Svaret finns inom dig, och det kommer att komma när du är redo <3
Postat av: zizi
Det där känner jag igen så himla mycket att det är skrämmande.
Mitt råd är: Lyssna inte så mycket på vad andra tycker och tänker. Utgå ifrån dig själv och vad du känner. Jag kämpade mig igenom gymnasiet och sen gick dirket till Uni, där jag klarade om 2,5 år av mina 3,5 sen gick det inte mer. Många sa till mig att 1 år är ju ingeting, det fixar du. Men dom hade ingen aning om hur jag kände på insidan, hur trasig jag egentligen var och ingen förstod när jag försökte förlara.
Gör det du känner är rätt.
Trackback
