sofiabengtsson

Jag har så sjukt svårt att kliva upp på mornarna. De senaste dagarna har jag ändå sovit sju åtta timmar per natt, och borde kunna kliva upp i tid. Men icke. Det är medfött, jag har alltid varit en morgontrött människa, alltid. Egentligen borde det vara dödsstraff på dom som försöker få upp mig ur sängen innan halv elva. Kliver jag upp innan tio så kommer jag vara trött hela dagen och inte orka göra någonting, eftersom det tar minst två timmar för mig att vakna mentalt. Som idag. Jag vaknade av klockan klockan sju, somnade om. Mamma ringde och väckte mig halv åtta. Har försovit mig, igen. Släpar mig upp ur sängen och borstar tänderna, klär på mig och går ut till bilen. Går som en zombie i några timmar, och det är först nu jag börjar vakna till. Fantastiskt.

Jag borde ta ett kvälls/nattjobb någonstans, för det här funkar egentligen inte längre.
Orka.



Kanske är jag världens senaste människa som har gjort denna upptäckten först nu. Men är inte han en av Sveriges roligaste människor? Han är så groteskt elak, mot allt och alla och han är bara helt underbar.

Igår sa Anon något väldigt klokt till mig, som jag fick fundera över.
"Jag tror att du är en person som behöver någon som klarar av att vara nära dig, utan att känna sig ivägen för dig. Förstår du? Alltså någon som du kan lita på, och inte börjar att stöta bort efter några månader. För efter vad jag har förstått så har du en tendens att stöta bort människor som kommer dig för nära. Du måste komma över spärren du har inom dig och våga lita på någon tillräckligt mycket."