sofiabengtsson

 Har ni känt någon gång att ni står och stampar på ett och samma ställe, att ni sitter fast i ett klister som ni inte kan göra er fri ifrån? I så fall vet ni hur jag har känt mig i några månader. Dessutom ogillar jag mig själv skarpt. Det blir så när jag är hemma, jag fattar inte varför. Egentligen borde jag flytta, ta tag i mitt liv och flytta ifrån det här huset som jag tycker så himla mycket om. Det har hänt så många dåliga saker i mitt rum, och det är väl därför jag oftast blir ledsen. Jag älskar mitt rum, men jag tål det oftast inte.. Det är helt jävla sjukt. Men jag kan inte förklara det.. Vad är det som gör att jag inte kan komma förbi den spärr jag haft sen jag var liten? Varför kan jag inte vara stark nog och göra som jag vill utan att tänka på vad alla andra tycker och tänker.

Jo, för att jag är så jävla mesig. Och alldeles för snäll, mot alla. Även dom som sårat mig djupt. Jag ger alltid människor en andra chans, och en tredje, och en fjärde. För att jag inte orkar tjaffsa emot. Jag gör hellre som dom vill, och mår dåligt, än att göra som jag själv vill och "mår bra". Skit samma, det spelar ingen roll, det gör mig ingenting. Jag vill få andra att må bra, och det spelar ingen roll om jag mår sämre eller bättre för det.

 I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down

I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me

I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me

---

Jag och Martin var på bio igår. Vi såg 'På Smällen' den var väl bra, men jag är helt övertygad om att jag vill adoptera barn. Annars har helgen varit bra.