sofiabengtsson

Jag känner mig som en fjortonåring som bara sitter och skriker framför datorn så fort något nytt kommer upp. Jag skriker inte, eftersom jag sitter på jobbet, men hade jag kunnat med det hade jag garanterat gjort det. Twitter, mina vänner, det är där det händer. Uppdatering efter uppdatering och jag ser att hela min 'wall' är full av TH relaterade inlägg. Och jag ogillar att det är så. Att jag inte kan vara en civiliserad människa och bara uppdatera min twitter när det är något som jag verkligen vill förmedla. Men jag skyller helt iskallt på att jag aldrig haft någon sådan här period tidigare och därför känns det så overkligt och ovant.

Jag har aldrig haft planscher på väggarna, eller tidningsklipp eller liknande sparat i högar. Jag har aldrig suttit timtals framför forum för att diskutera det senaste. Att säga att jag aldrig varit en sådan person som aldrig har suttit timmar framför datorn för att hitta just den bilden är att ljuga. Johnny Depp (och Buffy) är väl det närmaste jag kan komma att vara besatt av. När det var som 'värsta' hade jag 3000 bilder på datorn. Nu har jag knappt 10. Istället har jag lite för många bilder på Tokio Hotel.

Jag har tappat meningen med detta inlägget. Men jag kände att det var på väg i fel riktning, så jag slutar här. Jag överanalyserar saker igen. Sluta med det.

Nu ska jag gå och käka en banan för att försöka få tillbaka pulsen igen.