Gamla bilar
Har precis pratat med pappa, mamma och min farbror om gamla bilar. Det får mig att tänka på tre bilar jag själv har haft.
Den första bilen jag körde var en silvrig ford scorpio. Den hade pappas morbror haft väldigt länge, och det stank rök i bilen (han röker i sina bilar, och den lukten går ALDRIG ur). Den hann jag köra en gång innan mortorn rasade.
Den andre bilen jag fick ta över var en Ford Sierra (som blektes rosa av solen, den var röd ifrån början). Tror den var 1990 års modell. Den hade sin charm kan man lugnt säga. Den startade inte när det var fuktigt ute, hade bara en fungerande högtalare, och man fick lyfta upp dörren på passagerarsidan om man ville stänga den, annars stängdes den inte ordentligt utan hängde på gångjärnen. Bortsett ifrån det så var det en väldigt bra bil. Den rullade liksom. Sommaren 2005 levde jag och mina vänner i denna bilen. Rullar fram, obladi oblada spelades ofta i bilstereon och så en kväll i slutet av augusti rasade motorn och jag misshandlade bilen med sparkar och slag. Jag var så fruktansvärt arg så att ingen vågade närma sig mig, haha.
Den tredje bilen var en Mazda ifrån 73. Det säger väl det mesta? En babyblå bil som syntes precis överallt. Den hade bara fyra växlar. Det fanns ingen värme i bilen. Körde man över 100km/h vibrerade bilen så mycket att det inte gick att prata med någon annan i bilen. Bagageluckan gick knappt att öppna, bara om man lirkade länge och väl. Man var tvungen att hälla i blyersättningsmedel (tror jag det var) för annars skulle motorn paja. Sidospeglarna fungerade inte och hängde bara längs med bildörren. Mot slutet fick man springa igång bilen, eftersom den inte startade när det var fuktigt eller kallt ute.
Vad är sporten med att ha bil idag? Dom startar i princip alltid, har värme och rutor man kan veva ner utan att dom trillar ut.
Charmigt? Jo, men visst.
Den första bilen jag körde var en silvrig ford scorpio. Den hade pappas morbror haft väldigt länge, och det stank rök i bilen (han röker i sina bilar, och den lukten går ALDRIG ur). Den hann jag köra en gång innan mortorn rasade.
Den andre bilen jag fick ta över var en Ford Sierra (som blektes rosa av solen, den var röd ifrån början). Tror den var 1990 års modell. Den hade sin charm kan man lugnt säga. Den startade inte när det var fuktigt ute, hade bara en fungerande högtalare, och man fick lyfta upp dörren på passagerarsidan om man ville stänga den, annars stängdes den inte ordentligt utan hängde på gångjärnen. Bortsett ifrån det så var det en väldigt bra bil. Den rullade liksom. Sommaren 2005 levde jag och mina vänner i denna bilen. Rullar fram, obladi oblada spelades ofta i bilstereon och så en kväll i slutet av augusti rasade motorn och jag misshandlade bilen med sparkar och slag. Jag var så fruktansvärt arg så att ingen vågade närma sig mig, haha.
Den tredje bilen var en Mazda ifrån 73. Det säger väl det mesta? En babyblå bil som syntes precis överallt. Den hade bara fyra växlar. Det fanns ingen värme i bilen. Körde man över 100km/h vibrerade bilen så mycket att det inte gick att prata med någon annan i bilen. Bagageluckan gick knappt att öppna, bara om man lirkade länge och väl. Man var tvungen att hälla i blyersättningsmedel (tror jag det var) för annars skulle motorn paja. Sidospeglarna fungerade inte och hängde bara längs med bildörren. Mot slutet fick man springa igång bilen, eftersom den inte startade när det var fuktigt eller kallt ute.
Vad är sporten med att ha bil idag? Dom startar i princip alltid, har värme och rutor man kan veva ner utan att dom trillar ut.
Charmigt? Jo, men visst.
Kommentarer
Trackback
