sofiabengtsson

Den finns en tid i mitt liv som jag verkligen saknar. Den tiden då jag och en vän la oss ute på vägar mitt i natten och kollade på stjärnorna. Vi granskade dom och han hängde med i mina sjuka samtalsämnen och skrattade med mig. Inte åt mig. Jag saknar verkligen att bara sitta och kolla på stjärnorna, det kan låta konstigt, men det är bland det bästa jag vet. På ett sätt känner jag mig alltid så fri när jag granskar stjärnhimlen.

Jag har alltid varit svag för stjärnhimlen, men är ändå inte så intresserad av astronomi. När jag var ledsen eller mådde dåligt när jag var yngre, gick jag alltid ut och satte mig på trappan med musik i öronen och granskade stjärnorna. Ibland blinkade någon till lite extra precis när man behövde det och det kändes som att någon vakade över en, och såg till att allting kändes bättre.