Min vanliga otur



Jag ringde socialtjänsten i jönköping nyss. Självklart fanns det ju inte bara en ingrid, utan det fanns typ 5000st. Okej, lite överdrivet kanske. Eftersom jag inte tog hennes efternamn så blev det lite svårt. Receptionisten försökte i alla fall hjälpa mig, utan resultat. Hon hittade inte ens min ansökan. Jippie till mig.

Jag försöker lugna ner mig eftersom jag hatar att prata i telefon så försökte jag ta mod till mig att ringa i ungefär en timme innan jag faktiskt gjorde det, vilket betyder att det kommer att dröja minst en timme till innan jag kan ringa nästa person som förhoppningsvis kan hjälpa mig.

Jag har hjärtklappning nu. Mitt hjärta skenar iväg. Hur kommer man över en telefonfobi? Allvarligt talat. Jag frågade receptionisten om Bo (han jag måste ringa) hade en mail som jag kunde maila istället i ett förtvivlat försök att slippa ringa, men icke. Den hade han inte. Mitt hjärta sjönk som en sten.

Men jag ska ringa innan dagens slut. Jag lovar, och det kommer att gå skitbra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0