sofiabengtsson

Jag har inte så mycket ord som vill lämna min kropp i skrift just nu. Det enda som snurrar i mitt huvud är melodier och inlärda texter. Just nu lever jag lite i en bubbla. Jag är med i omgivningen, men ändå inte. Jag har en fruktansvärt obehaglig känsla i kroppen, det känns som att jag bara går och väntar på att någonting ska hända. Jag känner igen dessa känslor ifrån förr, men hoppas att det kommer att sluta bättre än vad det gjorde sist.

Personer håller mig uppe denna gången. Musik håller mig uppe.
Nu har jag börjat att planera, och denna gången ska det bli av. Vad folk än säger åt mig nu så ska det ändå ske. Jag blickar mot utlandet, som har varit min stora dröm enda sen högstadiet. På ett sätt känns det konstigt att V ska flytta till London. Det är ju meningen att jag ska göra det. Självklart är jag jätte glad för hans skull och jag kommer självklart att hälsa på honom så ofta jag kan och har råd. Jag är så stolt över honom att han gör detta. Som bara en storasyster kan vara.