sofiabengtsson

"Bra att Nadia läser uppgiften ordentligt så att vi andra inte lämnar in försent."
- kloka ord av Alex.

Idag hade vi som sagt redovisning av våran projektfilm. Vi lämnade även in en projektdagbok.
När vi disskuterade vilka två som skulle upp och säga något om filmen innan så såg jag till min förskräckelse min hand höjas och min röst som säger att jag kan göra det. Varför jag sa det är för mig fortfarande ett mysterium.

Jag och Nadia fick gå upp och redan innan hade vi sådan fruktansvärd ångest. Jag visste precis vad jag skulle säga, men när jag kom upp där försvann allting och jag vet inte alls vad som hände. Vi kände oss i alla fall jätte fåniga och efteråt hade jag sådan ångest att jag nästan började att gråta.

MEN, filmen blev helt okej. Den stack ut ifrån mängden, på ett bra sätt och jag är så stolt över oss som grupp. Framför allt över Nadia. Jag förstår verkligen inte hur hon orkar med oss ibland, haha. När vi är övertrötta, sjukt flummiga är bara så otroligt barnsliga är hon där och tar ner oss på jorden igen. Så gott det går i alla fall (: