Det går inte en vecka utan att jag tänker 'det borde varit jag'. Du vet så väl vad jag kände för dig och jag kommer mer eller mindre alltid att känna speciellt just för dig. Jag träffade dig i precis rätt tidpunkt i mitt liv. Vi hade blivit perfekta. Det var i alla fall vad jag trodde under de fyra år jag var upp över öronen förälskad i dig. Varje andetag du tog var perfekt och varje rörelse unik. Mitt hjärta slog så hårt för dig att det gjorde ont. Du betyder så mycket för mig och snart ska jag ta mod till mig och tacka dig för att du besöker mitt liv till och från och för att du alltid får mig att känna mig vacker och speciell. Du är en underbar vän, lämnar du mig så går jag sönder.
Jag kan inte tycka illa om dig.
Hur mycket du än ber mig, jag kan inte.
Och jag vill inte.
