Ich verbrenne innerlich
Jag känner mig förbannat yr. Jag var på vårdcentralen igår för att ta ut mitt örhänge, och min skräck för vårdcentraler, sjukhus och liknande stället blev ju inte bättre precis. Jag fick sitta och vänta en stund, sedan kom en sjuksköterska och ropade upp mitt namn och vi gick in i ett litet skabbigt rum. Jag beskrev problemet, och hon gick och hämtade en annan sjuksyster. Som i sin tur hämtade en läkare, och som i sin tur skickade in ytterligare en sjuksköterska. Jippie.
Jag la mig ner på britsen och dom började tortera mitt öra. Jag bad dom sluta för att jag hade så fruktansvärt ont, gjorde dom det? Nej, för sjutton! Inte förrän jag slog till henne på armen sa hon följande;
"Gör det ont? Ska vi ta en paus?"
Hade jag varit så irriterad och livrädd så hade jag väl svarat något snitsigt, men icke. Efter någon minut så var det bara på't igen. Den här gången fick dom ut den, utan att det gjorde det minsta ont. Hela smycket var alldeles blodigt, och det var sådär. Örat hade försökt läka och smycket satt inuti örat, när jag till slut beslutade för att ringa vårdcentralen.
Jag ska käka medicin tre gånger om dagen i tio dagar. Den är i samma size som 500mg alvedon, dvs jätte stor (för någon som har svårt att svälja mediciner). Men som tur är så smakar den ingenting.
I helgen är det ett litet läger, och jag ska stå i köket (haha!). Det kan gå precis hur som helst. Elin kommer förhoppningsvis på lördag och håller mig sällskap.
Pratade lite med Malin igår på msn. Och jag hoppas verkligen att dina planer kommer att gå av stapeln. Du vet att jag skulle komma och hälsa på dig, och jävlar vad kul vi skulle ha!
