sofiabengtsson

Tankar ifrån andra sidan.
Det finns personer som jag bokstavligen har att tacka för mitt liv. En dag ska jag leta upp er och tacka er för att jag finns. Jag skrämmer mig själv ibland. Jag läser gamla texter och i min dagbok som jag fick 2005. Mycket har jag glömt att jag skrivit. Mycket minns jag inte alls. Det är trist att det finns sådana minnesluckor hos mig. Jag minns nästan ingenting av året 2006, och nu i efterhand gör det fruktansvärt ont i mig. Det är trist att se foton på mig själv ifrån det året, och inte minnas att jag överhuvud taget var där. Att prata med människor jag umgicks med då, och när dom berättar hur dom såg mig så kan jag nästan börja gråta. Det värsta med någon som mår så, är att ingen vågar ta tag i det. Man vet inte vad man ska göra. Man ignonerar det så gott det går, och när det inte längre går, så försöker man ändå att fortsätta som vanligt. Det är så svårt, inviduellt från person till person. Konstigt.. Men.. Jag har förändrats, till det bättre - tack och lov.

Ett sms, en kram ifrån fel person kan kicka igång allting igen. Det är hemskt att säga att man ogillar en person, men jag ogillar någon. Jag vill aldrig mer ha något med den personen att göra. Du förstörde min självkänsla och det lilla självförtroende jag hade, det tar år att bygga upp det igen. Du ljuger. Fan ta dig. Åh!!! Jag blir så arg, jag måste sluta skriva nu. Fan, fan, fan!!