sofiabengtsson

Jag minns ingenting av vad som hänt innan klockan tre idag. Jag har tydligen varit ute och ätit med mamma och arne, men det minns jag inte. Hur kan jag inte minnas att jag satt mig i en bil och kört iväg? När jag skulle åka hem så upptäckte jag rätt som det var att jag befann mig i vinninga, hur jag nu har hamnat där. Jag har haft sådana här blackouter i två veckor. Inga allvarliga, bara sådana alla människor får ibland..
Jag fick en del i Berlin. Senast jag hade "allvarliga" blackouter var när jag förra hösten blev jagad av en vän. När jag till slut stannade upptäckte jag att jag var genomblöt och hade inga skor. Mina fötter var alldeles blodiga av gruset jag sprungit på. Jag hade tydligen badat med kläderna på, och han hade dragit mig upp ur vattnet. Han skällde ut mig i fem minuter, för något jag inte minns att jag gjort.

Hur kan man inte minnas något sånt?

Ja, jag behöver sömn. I morse, när jag letade igenom ett skåp, så hittade jag en tablett, en remeron. Dom smakar för jävligt, och första gången jag tog en spydde jag upp den. Jag fick remeron för att kunna sova bättre. Jag blev trött i skolan, somnade på lektioner, somnade överallt. På arbetsförmedlingen när vi var där med klassen. pinsamt! Man kunde inte få kontakt med mig.

Jag känner att jag börjar bli trött nu. Jag vet att jag snart inte kommar att orka lyfta handen, kommer inte kunna tänka, mitt huvud kommer att tippa framåt, och det kommer bli svårt att flytta kroppen. Men, jag kommer att få sova.  Jag kommer kunna sova mer än fyra timmar. Jag kommer att försvinna in i en dimma, och för en gångsskull kommer det inte att göra någonting.

Annars är allt bra.
God natt, faktiskt.

jag måste ta mig ur min fantasivärld.
Jag ska inte dit igen.