sofiabengtsson

Jag sov länge idag. Till elva. Det i sin tur gjorde att jag blev väldigt trött resten av dagen, och irriterade alla jag träffade. Typ. Kändes väl.. sådär kanske.

I fredags var jag ute, men det var inte så kul, nyktrade till tidigt och mitt huvud började spöka. Charlotte och nån jag inte kan namnet på tog hand om mig så gott dom kunde. Han skjutsade hem mig och C och jag gjorde makaroner och som jag åt. Det var gott. Jag gick och la mig, medan C och han kollade på Tv. I går när jag vaknade gick vi upp och såg på Vingar av glas, och det var lika dålig som första gången jag såg den. Missade bussen hem, så jag gick till Hus och Hem, som ligger bredvid ÖB och kollade lite. Hittade en massa fina prylar, som jag inte köpte eftersom jag inte behöver något just nu.. Mamma kom och hämtade mig och vi åkte hem, och jag hjälpte till med att elda slanor.. På kvällen gick jag och mina kusiner på bio. Underbar och älskad av alla. Det var väl ingen kioskvältare direkt, men den var mysig. På kvällen såg vi på Benny och Joon.. Idag så åkte jag till jimmy en sväng och vi hyrde filmen Parfymen, den var ganska bra.. faktiskt, bättre än jag trodde.. Men jag missade slutet, för jag var tvungen att gå till tåget. När jag kom hem åkte jag och mamma och hyrde Music and Lyrics. Den var... en romantisk kärlekskomedi.. det säger väl det mesta?
Har dessutom hunnit med att se på Walk the Line och Corpse Bride.

Om en stund ska jag se klart på råttatouille. Den kan jag verkligen rekomendera!
Åtta filmer i helgen.. seriöst.. jag måste skaffa mig ett liv.

Idag talade han om för mig att han mår dåligt av att umgås med mig. Och vad ska jag säga? Jag kan inte klandra honom. Jag förstår hans sätt att tänka, det gör jag, men inuti gjorde det så fruktansvärt ont.
Ni har gett mig dåligt samvete, för något jag inte ska ha dåligt samvete över.

Det är mitt fel att jag blir sårad. Jag säger att ni ska vara ärliga, och det är sanningen som sårar mig. Det är när ni talar om för mig hur feg jag egentligen är, när jag ser era ansiktsuttryck så fort jag gjort något som skrämmer er. Det är då jag förstår att jag inte kan hålla på så här. Ni vet att jag inte kan hjälpa er, och jag ber om ursäkt för att jag inte vet vad jag ska göra, eller säga i rätt ögonblick. Jag är en människa, och ingen Gud. det är dags för mig att inse det nu.

På onsdag ska jag till Skövde och ändra mitt tänkande.