Flyktsoda

Jag har aldrig känt mig så här hjälplös som jag gör nu. Det är mitt fel att han drömmer om att skada sig själv, att det är det enda hans vakna tid går åt till. Det är mitt fel att han aldrig blir bra. Det är mitt fel. Det är mitt fel att jag inte klarar det. Det är mitt fel att jag sväller. Det är mitt fel att jag inte sover, det är mitt fel allting.
När ska jag förstå..?


Jag trivs inte med livet, och livet trivs inte med mig.
Vad skulle du gjort?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0